Oj, vad tiden går

En vecka mellan bloggningarna är lite väl sällan. Men det är ändå ingenting mot vad som väntar. I morgon åker vi norrut till familjen i Luleå och blir borta två veckor. Inte en bloggrad kommer jag skriva under tiden, men väl någon form av sammanfattning efter hemkomsten.
-----------

Den senaste veckan har det inte varit så mycket nytt. En liten andhämtning mellan syd- och nordresan. Jag och Tove bakade pizza en kväll och att vispa på tomatpuré var roligast, tyckte Tove. Pizzan blev för övrigt grymt god (den innehöll lite mer än bara tomatpuré).

-----------

Lördag: kalas. Söndag: kalas.

Lördag hos en nyfylld ettåring i Surahammar men eftersom hans storebror, liksom Tove och Frida redan fyllt år i år utan att familjerna har träffat varandra delades det ut presenter kors och tvärs till alla barn.

I söndags ringde vi (d v s jag och barnen - K var på annat håll) till några bekanta för att kolla om det var upplagt för lite bus, barnen emellan. Det visade sig att pappan i familjen fyllde år, men vi var varmt välkomna och så fick framför allt Tove busa med några kottar en stund.

Många bullar, kakor och tårtbitar blev det under helgen... Alltför många? Nej, det finns inte tycker jag och Tove.

-----------

Vår finare bil är inte helt igenom fin. Ett litet förhöjt buller i närheten av ljuddämparen visade på ett hål och rostangrepp konstaterades. Därav får vi skjuta på avfärden, i bästa fall bara några timmar - i värsta fall ett dygn eller så. Varför kan en bil inte bara fungera?

-----------

Kanske har Tove ärvt ett intresse och fallenhet för gymnastik från sin mor. Hon, Tove, övar i alla fall för fullt med badringen. Tar hon fram en glänsande boll samt en pinne med långt, brett band och börjar hoppa runt med anmäler vi henne till träning i modern gymnastik direkt.

-----------

Frida, då? Jorå, det är bra med henne och efter en lång väntan har både gadd nummer åtta och nio anmält sin närvaro.

Hon reser sig mot stolar, bord och annat lämpligt så ofta hon får tillfälle och tar också några steg när hon håller i sig. Men något steg utan stöd har hon inte ännu provat på. Tove började gå när hon var 14 månader och Frida har nu ungefär fem veckor på sig att sätta nytt rekord.

En dag var mormor här och busade. Sånt är alltid uppskattat.

Västkusten tur och retur

Förra söndagen, den 1 juli, lastade vi bilen full (nästan) och ångade på ner till västkusten. I trakterna av Varberg har Kristin en del släktingar som vi hade bestämt oss för att hälsa på. Faster med familj i vilken det ingår en tremänning/syssling till Frida och Tove som snart fyller ett år.

För er som inte orkar läsa hela bloggen: det regnade och regnade och regnade.
Den något längre versionen:
Tremänningen/sysslingens familj (som också består av mamma och pappa) håller på att bygga ett hus, vilket levererades under tiden vi var där. Vi bodde hos fastern, 50 meter från det nya huset. En av morgnarna kom lastbilar dit med väggar och samma eftermiddag var alla dessa på plats. Dagen därpå taket, dock inte plattorna. Det är ganska imponerande hur fort det går.
-----------
I källaren hos dem vi bodde hos fanns ett stort biljardbord. Det föll Tove ganska bra på läppen. Och det var från den punkten på kroppen och uppåt hon nådde ovanför bordskanten men hon fixade att rulla kulorna ändå.
-----------
En dag tog vi bil + pendeltåg in till Göteborg (cirka en timme totalt) för att gå på Universeum. Det föll Tove på den andra läppen. Hon var HELT begeistrad av hajar och ormar. Frida hade en mer avslappnad inställning till det hela och sov bort en stund av besöket.
Utflykten var finfin på många sätt och avslutades med att Tove somnade i tåget på vägen tillbaka, samtidigt som Frida var hur pigg som helst.
-----------
Några dagar senare åkte vi till ett badhus i närheten med snajsig busavdelning. Tove plaskade hejdlöst från början men Frida var väldigt tveksam inledningsvis, rent av ledsen. Men när vi satte henne ner i vattnet på en decimeters djup gjorde busgenen sig påmind och därefter var det inga problem.
-----------
Sista dygnet på vår lilla västkusttripp spenderade vi hos kusin (till Kristin) med sambo i Göteborg.
När vi som bäst höll på att gunga m m på en lekpark - vad händer? Jodå, regn. Vi tog skydd under en stor ek (tror jag) och hur som helst var det tur att vi hade med oss ett såpbubble-kit som vi kunde roa oss med till regnet upphörde.
Tove fick en ny favorit i sambon och på kvällen, strax innan läggdags, vågade hon sitta mellan kusinen och sambon vilket hon verkade tycka var superbusigt. Frida verkade också trivas storartat och förutom några skrik som nästan bara hundar kan höra var även hon på strålande humör.
-----------
På lördag, en dag senare än vi ursprungligen hade planerat, åkte vi hem igen till vårt Grävlinge där särskilt Frida verkade tycka det var jätteroligt att komma hem. Trots att hon sovit lite i bilen och borde ha varit jättetrött krälade hon omkring som en vettvilling på golvet innan hon till slut däckade, kring klockan 18.30.
------------
Bilderna:

• en dag var vi och hälsade på i en släktings hyvleri.
• Tove fick en liten plastödla på Universeum som sedan blev hennes favorit. Vi var tvungna att provtugga den.
• Frida provsmakar en god, men kall, glass på badhuset.
• Frida busar på tåget
• Tove spanar på en Rock Mamushi-orm på Universeum
• Tove spelar biljard