Badhuset

Idag var det simlekis igen för Tove och eftersom pappa inte är hemma så fick även Frida följa med. Det var två lyckliga flickor som skuttade hem från dagis. Badhuset väntade ju! Tove var så ivrig att hon till och med - på eget initiativ - hjälpte Frida med de sista tuggorna.

Väl i bassängen blev det först det vanliga - Tove visade sina simtag och Frida hoppade minibomben från kanten. Men sen - när Toves simlekis börjat - visade Frida på storartad talang. Hon kan nu ta sig upp från bassängkanten själv. Det tar en stund och innefattar en del stånkande och pustande, men upp kommer hon. Hon kan också simma, på sitt eget lilla vis. När hon bara har armpuffarna på sig så simmar hon upprätt. Hon sparkar med benen som en galning och armarna gör nån slags simtag och så kommer hon framåt - låååångsamt - samtidigt som hon strålar som en sol och skrattar så hon får kallsupar. Snabbare gick det när hon hade både armpuffar och simdyna runt magen. Då blev det klockrent hundsim och hon tog sig fram med förvånansvärt hög fart - lycklig som få.

I omklädningsrummet (efter nästan en timmes badning, hoppning och simning) hade kloka mamma med sig inte bara frukt utan även russin. Det höll humöret uppe (på alla tre brudarna) hela vägen hem. Men sen tog det inte många sekunder innan både Tove och Frida sov sött.

Bara brudar

Nu är det pappas tur att åka "i kuss i kallma" (Frida-språk för kurs i Kalmar alltså). Fojo närmare bestämt och han kommer inte hem förrän på fredag. Så familjens tre brudar har huset för sig själva och det kommer säkert bli både skönt och jobbigt. Tove "teatergrät" nu ikväll för hon saknade pappa så mycket. Kanske låg det lite sanning i det, men den största sanningen var nog att hon inte ville gå och lägga sig...

Dagen har annars ägnats åt den första cykelturen. Tove är inte långt borta från att cykla utan stödhjul medan Frida verkar ha lättast för att bromsa med pedalerna. Mamma har klippt äppelträd, rosbuskar och jesminen och hängt upp luktkuddar som ska göra att vi slipper älgar och rådjur. Återstår att se hur effektiva de är. Pappa har bytt till sommardäck på ena bilen.

Efter lunch fick Tove följa med grannarna till busborgen. Grannpappan vittnade om att det varit en riktig höjdare och T var rödrosig om kinderna när hon kom hem. Hon åt även middag hos grannarna (det var ju pannkaka), medan Frida gladeligen följde med mamma hem eftersom hon skulle få hjälpa till att packa upp kassarna från Maxi. Vi får väl se hur länge det avledningstricket funkar...

En busmysig lördag

Dagen började med sovmorgon. Inte förrän klockan sju kom Frida till oss. Efter frukost åkte vi till en supermysigt trädgårds- och inrednings- och fikaställe i Hallstahammar. Vi köpte det vi skulle ha - luktkuddar som ska göra att rådjuren och älgen håller sig borta - och det vi inte skulle ha - nya ljusstakar till väggen i vardagsrummet.

Sedan åkte vi vidare till storloppis inne i Västerås. Där träffade vi familjen V, som vi sedan åt lunch med och som sedan följde med oss hem och käkade middag. Även grannarna kom in (3 av 4 iallafall) och det blev ett härligt kaos med fem vuxna och sex barn. Fyra av barnen syns på bilden. Inte bara tjejerna ville vara prinsessa....

Nu ikväll har vi firat "earth hour", men det var ju en baggis med våra nya ljusstakar. Pappa och mamma spelade två omgångar Geni i mysljuset. Men nu är TV:n på igen - det är ju fotboll....

Är det våffeldagen så är det

Så fort jag kom till dagis i eftermiddags för att hämta barnen (våra, alltså) frågade Tove bedjande om vi inte skulle kunna äta våfflor till middag eftersom det är våffeldagen. Det fixade vi (=Kristin).

Frida var mest intresserad av glassen men tog sig till slut igenom en våffla i alla fall. Tove skyfflade i sig två. Sen förkunnade hon att hon inte var hungrig på någon mer våffla, men väl glass. En liten skvätt kunde vi bjussa på.

Nu har vi också gjort klart med en lista över kompisar som Tove vill bjuda på sin kommande 5-årsfest. Sannolikt kör vi bara ett kalas, dit både släkt och kompisar bjuds. Om uppslutningen blir 100-procentig ska vi husera 43 personer ... Vi hoppas på en varm vårdag den lördagen.

Livets glada dagar

Skoter, pulka, skidor, spark... Allt har brudarna provat på hos farmor och farfar. De tillbringar dagarna i stugan på ön och farfar har preparerat en gigantisk pulkabacke. Tyvärr funkade det inte att publicera filmerna från pappas mobil, men mamma kan intyga att det var en backe med tjut i!
Idag, lördag, sov Tove till 08.40 - det händer ALDRIG här hemma...

Hemma i huset trivs mamma (trots en viss saknad). Efter ett par dagar i soffan för att tillfriskna har denna lördag har varit full av skratt, pladder, vin, mer pladder, promenad och ännu mer vin. Tillsammans med tre mycket goda vänner har mamma njuuuutit av egentid à la lyx!

På väg!

Håll i er, ni i norr - nu är de på väg! Det blev ingen mer magsjuka, bara lite, lite hosta och snuva hos Tove. Men det är inget som hindrar en flygresa till farmor, farfar, faster, farbror och kusiner i Luleå. Med varsinn rygga full med lekasaker och frukt sprang de ner till bilen och sedan vinkade de glatt till mamma på altanen.

Mamma ska nu njuta (trots fortsatt hals- och öronont) av egentid i massor. Så fort klumpen i magen försvinner. Klumpen som kommer när de tre allra mest älskade åker långt bort...

Dan före dan ...

Toves magsjuka är puts väck och även vi övriga resenärer är pigga. Vi lyfter alltså mot Luleå i morgon som planen var. Kvar hemma blir frun som får kurera sig från sin förkylning, medelst öronont, i sin ensamhet. Kanske inviger hon fotbadet vi fick i julklapp 2007? Hon tömde i alla fall en whiskeyflaska ikväll. Det var i och för sig bara cirka 2 cl kvar i den, men tömde den gjorde hon! Och, ja, det var en whiskeyflaska och inte whiskyflaska - vi pratar nämligen Connemara, den irländska juvelen.

... och så kör vi en vända magsjuka ...

Tove var ganska låg från morgonen. Undan för undan fick hon alltmer ont i magen och till slut - från att ha legat i vår säng - kom det kräks. Inte i sängen men väl på golvet i hallen och det mesta i toaletten. Därefter blev hon piggare någon timme innan hon körde en sväng till. Men nu, när de båda trollen har somnat, känns det som om hon har det värsta bakom sig. Eftermiddagen och kvällen zippade hon vatten och cola och la sig ganska pigg (men säkert väldigt hungrig).

När Toves magsjuka blev verklighet hämtade vi hem Frida från dagis för att undvika både smitta (det går på dagis) och att hon ska smitta (om hon nu bär på nåt från Tove). Dock visade Frida inget tecken på magsjuka idag. Det var hully-gully som vanligt. Sen håller vi tummarna att ingen ytterligare blir magsjuk så att vår (pappa, dotter, dotter) planerade resa till Luleå blir av på torsdag.

Ännu en öroninflammation

Idag, måndag, är familjen uppdelad i två halvor. Hälften är sjuka, hälften är friska.
Frida sprallade iväg till dagis och kastade sig omgående ner på golvet inne på avdelningen. Tydligen fanns det en hel del bus att jobba igen. Det var dock hon den enda av barnen som jag, pappa, lämnade på dagis idag. Tove har nu nämligen blivit förkyld men det verkar inte så farligt. Ingen feber men väl lite hosta och täppt i näsan.
Så jag är hemma och tar hand om Tove. Men vi är inte ensamma hemma. K har nämligen åkt på en rejäl släng av förkylningen och hennes röst är obefintlig. Dessutom tror hon att hennes en öra håller på att utveckla en inflammation.
Livet går sin gilla gång helt enkelt.
Nu ser vi nog alla fram emot torsdag, när jag och barnen åker till Luleå och mamma blir kvar hemma - själv - flera dagar. En win-win-situation.

Fjärde gången...

Fridas öron ger sig inte. Efter en jobbig natt med ständiga uppvaknanden (främst pga snuva) upptäckte mamma imorse att det hade runnit ur örat. Det blev ett nytt läkarbesök och en ny penicillinkur... Läkaren konstaterade att Frida nu haft fyra öroninflammationer på fem månader och därmed skrev han en remiss till öronkliniken för utredning. Kanske blir det alltså rör i öronen, för att undvika ständiga inflammationer.

Krassliga pyret

Frida vaknade i söndags kväll, efter några timmars sömn, och var ledsen. Hon tog sig åt örat vilket är ett typiskt tecken från henne att hon är på väg att bli förkyld och därmed får öroninflammation. Men innan vi fick i henne någon alvedon somnade hon i vår säng och sen var det inga mer problem. Jag, pappa, var i alla fall hemma med henne idag måndag och på morgonkulan låg hon i soffan och tittade lite på tv innan frukost. Lite tärd såg hon allt ut då.

En stund in på förmiddagen var vi in till läkaren bara uti fall att. Han såg dock inget att yvas över i öronen (eller i munnen, vilken Frida insisterade på att han också skulle undersöka) och vi kunde åka hem med kuranta hälsningar från doktorn. Frida var för övrigt otroligt duktig och följde snällt doktorns anvisningar och avslutade sedan hela besöket med ett glatt:

- Hej då!

Resten av dagen var hon hur pigg som helst, men nu under måndagskvällen har hon åter vaknat flera gånger och varit ledsen. Väldigt olikt henne utan nåt i kroppen.

Det betyder hur som helst att vi håller henne hemma även tisdag.

Tove är emellertid pigg och är en riktig super-duperpysslare. Jag skulle inte bli förvånad om hon snart hakar på i den nya flugan Scrapbooking (eller vad det nu heter). Senast idag fick jag ett flygplan av henne som var 5-6 cm långt och hade en del detaljer på sig av pyttepappersbitar.

Rättvist på sikt

Middag, fredag kväll.

Barnen: blodpudding, äppelmos, morot och mjölk. Totalkostnad: cirka fem kronor.

Mamsen och papsen: ris, kyckling med thailändsk kryddning samt vin. Totalkostnad: cirka 120 kronor.

Rättvist? Nja, kanske inte för stunden men betänk då att situationen kommer vara ungefär den omvända om 40 år när jag och Kristin sitter på ett ålderdomshem och dräglar samtidigt som kidsen mumsar på smarrigheter.

Idag fick Tove ett brev. Det var från småkusinerna med gratulationer på namnsdagen (det var Tove igår). Hon fick tre tatueringar, som genast skulle smackas på. Frida fick den med sjöhästar, Tove tog blommorna och fjärilen.

Historia är skriven

Det är inte helt säkert att Frida har fattat galoppen helt och hållet, men likväl: i kväll, efter middagen, satte jag henne på toalettstolen. Ändå sedan hon kom hem från dagis, cirka en timme tidigare, hade hon varit blöjlös och inte en droppe hade kommit. Jag tyckte det var ett gyllene läge.
Och, efter en stunds tystnad, kom det några droppar. Sedan några till och till slut flera rännilar. En tvättäkta kissning rakt ner i toan! Visst får vi väl räkna med några läckage på andra ställen runt om i huset än några dagar eller veckor men det första - viktigaste - steget är taget.