Pippilottor och fula ord

Så här ligger det till i vårt hus denna dag - Frida gör allt som Tove gör och Tove gör allt som mamma gör. Alltså ville Frida ha pippilottor (precis som Tove) och Tove sade "jävlar" vid frukostbordet (precis som mamma...). Den enda skillnaden var att Fridas pippilottor satt i cirka 1 minut (Toves hela förmiddagen) och Tove svor säkert 8 gånger (och mamma bara en gång).

Annars är det en dag med strålande sol och 26 plusgrader. Peter klippte gräset medan tre brudar åkte och handlade. Ikväll vankas kalas hos grannarna.

Dagens svåraste ord för Tove: Busschauffören blev "buss-sachören"

Mammabloggen

Pappa har gett upp, så nu bloggar mamma...

Maj månad började med frost, men verkar sluta med strålande sol och värme. Det är grönt och skönt och brudarna njuter av att gå i shorts. Tove får skavsår av sina nya sandaler, men vad gör väl det när det finns Mowgli-plåster?

Vi har hunnit med utvecklingssamtal på dagis och sugit i oss beröm och bravo över våra tjejer. Båda verkar vara tidiga för sin ålder. Tove hjälper till och med 6-åringarna med bokstäver och ord. Frida sjunger högst och mest och är "alltid glad och nöjd".

Tove har också charmat tandläkare Anders och fått beröm för sina fina och rena tänder.

Den 6 maj var det äta-ute-premiär, både att faktiskt äta ute och att inviga nya utemöblerna.

Vi har fått en ny morgonrutin. Tove släpar ner sitt täcke och sin kudde från våningssängen och lägger det på köksmattan. Sedan ska det bäddas. Frida (som ju oftast varit varken en stund redan) försöker genast hämta sitt täcke, men hon brukar behöva hjälp. Denna bild är den den 12 maj, då det faktiskt blev gos i samma täcke - utan bråk.

Till sist ett par bilder från mors dag, en solig söndag med fika på altanen med mormor Lena och gammelmormor Inga.

Äpplet som föll långt från pappaträdet

Igår var det lördag, ergo godis. Jag och Tove satt efter lunchen och hon gick å hämtade en - sedan tidigare - öppnad påse med godis samt lite russin ur ett skåp. Allt russin åkte ner i skålen som visade hur mycket som skulle förtäras denna gång, men av godiset lade hon bara ner ungefär hälften och då var det inte så mycket i påsen från början.
"Jag ska spara till nästa lördag", förkunnade hon.
Det hade ALDRIG hänt om det varit mitt godis.
----------
P g a sjukdomar på K:s jobb har hon varit tvungen att arbeta i helgen. Det känns sisådär (fast i vår bransch får man räkna med att det händer då och då), eftersom jag enligt schema jobbar nästa helg och K helgen därpå.
----------
Och nu: senaste nytt.
Det rapporteras från en garvad gräsklipparsnubbe att det är PRECIS lika tråkigt som förut att klippa en cirka 1300 kvadratmeter stor gräsmatta. (Är asfalt dyrt?)
Fast gårdagens premiärklippning tar mycket längre än de övriga klippningarna på säsongen eftersom jag kör med uppsamlare då som får tömmas 15-20 gånger. Sen blir det multiklipp och då tjoffar man runt på 45 minuter eller så (mot nästan det dubbla i går).
----------
Det är faktiskt ganska behändigt med barnprogram på tv. Då kan de sitta där en lång stund och titta på tecknat. Och jag kan vila lite extra, efter ännu en morgon när Frida blåser revelj kring 6.30.

På't igen!

En rubrik jag är rackarns nöjd med. (Ni förstår snart varför.)
----------
Snart tre veckor sedan senast och vad har då hänt?

Tja, om jag börjar med idag - som så himla finurligt anspelar på rubriken - har vi för första gången den här våren varit ute i trädgården hela familjen. Och (trumvirvel) påtat! (Där kom den! Anspelningen på rubriken! Ni fattar?! Va!? Va!?)

Lite av en tradition har det blivit - sedan förra året tror jag - att Kristin och Tove sätter potatis i hinkar som första odling på våren. Så ock i år. Tio hinkar med varsin sättpära, varav någon ska kunna skördas till midsommar hoppas vi. Mums!

Sen hann visst brudarna med lite bus också.

----------


För att sakta ta oss tillbaka i tiden har vi också firat en fyraåring. Två gånger för att vara på den säkra sidan.

Först på själva födelsedagen, d v s den 25 april. Då kom sör-familjen hit och utan att rangordna presenter känns det som om en viss jamande leksakskatt, som också går lite, är en favorit. Även hos Frida. De kivas lite om den.

Bilden här nedan, med en kisande Tove och sin snuttefilt, är tagen den 23 april och är också den vi annonserade i tidningen med. Tove blir som vanligt en smula förlägen när hon uppmärksammas på något sätt. Men förtjust.

Två dagar senare, den 27:e, var det kompisarnas tur att bjudas över. Det var manngrann uppslutning, vilket får anses vara någon slags rekord. Alltid brukar någon falla ifrån p g a sjukdom men den här gången slöt alla upp. En hastig eftertanke ger vid handen att samtliga föräldrar - där endast en pappa av samtliga mammor och pappor inte kunde komma - kom med två barn var. Den äldsta i varje familje är i Tove ålder, den yngsta i Fridas (ungefär - något undantag finns). Det var maximalt ös och den obligatoriska fiskdammen kunde vi ha utomhus. Tove kunde också bjuda på alldeles egengjorda muffins som hon och Kristin lade sista handen vid några timmar innan kalaset började.

----------

Tove har också fått en alldeles ny säng. En loftsäng där vi har en myshörna inunder. (Det innebär att tältet har fått vika hädan.) Frida har därmed fått Toves gamla säng och sålunda är spjälsängen ett minne blott. Båda bytena har gått riktigt bra och Tove tycker såklart att det är dööööööööööööööööö-spännande att sova i sin nya säng.
Även Frida verkar gilla sin nya sovplats och hon finner det uppenbarligen en smula märkligt att hon faktiskt kan gå ner från sängen alldeles själv, precis när hon vill. En frihet hon endast vid något tillfälle har provat på.

----------

Allra sist går det inte att komma ifrån Kristins märkliga åkomma. Det som började som värk och (enligt doktorn) troligt virus övergick i bakterieinfektion och hon var sängliggande, orkeslös och näst intill utslagen i ungefär två veckor. Från och med i måndags är hon åter helt kurant - förra veckan var det återhämtning som gällde. Hon var med andra ord i princip frisk när födelsedagskalasen anordnades.

----------

Sisådärja. Nu har ni fått en liten resumé av vad som hänt de tre senaste veckorna hos oss.

Jag ger mig inte på några löften om framtiden - mest på gott är det både ljust och skapligt varmt nu en bra bit in på kvällen vilket gör att tiden framför datorn krymper. Därtill har vi en veranda som måste slipas och oljas, en gräsmatta som återigen ska börja klippas återkommande, ett pallkrageland som ska färdigställas ... Men någon gång då och då ska jag väl få tid att blogga.

So, stay put!