Byte på gång

Så är vi då till 3/4-delar friska. Den enda som inte är i fas är jag. Tung i huvudet så jag har varit hemma idag (men känner mig nu, på kvällen, fit for fight igen). Men, båda kidsen på dagis och K har jobbat.

Frida fortsätter att ta sig genom sina dagis-dagar genom att sjunga. Fröknarna kvittrar varje eftermiddag när de berättar om hur dagen varit och Frida tar med sig sin sprallighet hem också.

----------

Vi fick i fredags besked om att Frida får plats på samma förskola (men en annan avdelning) som Tove från och med augusti och trots att både F och vi trivs så himla bra med den nuvarande förskolan, och personalen, kommer vi sannolikt tacka ja till den platsen. Rent logistiskt kommer det att underlätta och även på sikt är det nog det bästa.

En flygtur till Hallstahammar

Det har varit/är en morgon i busets och lekens tecken. Som vanligt vaknade F kring 6. Efter en stund i vår säng gick hon och K upp och jag låg kvar ett tag. Men vid 7.30 gick det inte att motstå längre: då var hennes glada tillrop och sång från köket för lockande för att ligga kvar. T vaknade en stund senare och efter frukost tog T befälet över händelserna. Jag låg i soffan och myste (K sov en stund till), medan T och F satt i ena fåtöljen. De var piloter, i T:s lek, och efter att ha spänt fast sig flög de - till Hallstahammar, Sverige. Sen bjöd hon på mat och dricka samtidigt som F hade förflyttat sig till soffan, vid mina fötter, där hon höll på att pula med låtsasmat. T sprang under tiden fram och tillbaka mellan vardagsrummet och deras rum, ständigt pratandes och skrattandes, med en lek som ständigt utvecklades och förnyades. En helt underbar morgon helt enkelt.

Som ni säkert förstår av ovanstående beskrivning är båda barnen friska. Så skönt!

Tove kan sin Totte

Mysteriet är löst

Efter ett nytt läkarbesök idag, med titt i halsen, blodprov och lite annat för Tove - vilket hon klarade av med bravur och utan gnäll - har vi fått svar: hon har Streptokocker. Så, man kan säga: ju fler streptokocker, desto större soppa. Ungefär. (Ha-ha)

Penicillinkur för henne i tio dagar, men när febern är borta kan hon ändå gå till dagis. Förhoppningsvis redan på måndag alltså.

Men Frida släpper vi iväg imorgon, trots att det är fredag. Hennes öra såg bra ut och hon är glad som en tok.

Där kom den

Igår kväll kom den ganska raskt. Mitt halsont, min feber. Så K får vackert vara hemma idag och imorgon med de två andra sjuklingarna.

F är fortsatt pigg och förhoppningsvis såg vi ett litet trendbrott nu på förmiddagen när hennes öra kanske slutat rinna. T fick en högre febertopp igår kväll igen och nu börjar vi bli lite bekymrade. K ska åka med båda barnen till doktorn i eftermiddag.

Men T verkar må ganska bra idag igen (bara lätt feber i morse) och passade på att ta ett dopp under tiden K och F var på en liten promenad. Invigning av simglasögonen var påbjudet.

Morgon-monolog à la Frida

Klockan 5.38 tyckte Frida att det var dags att ta bladet från munnen. Då började hon resonera rejält och muntert i sin spjälsäng. Hon piffade upp snacket med lite sång här och där. När jag, en halvtimme senare och med ett leende på läpparna (trots det arla timmen) gick och hämtade henne sjöng hon "Ja må hon leva" och hälsade mig sedan med ett glatt:
"HEJ!"
Då spelar det fan ingen roll vad klockan är - kärleken svämmar över alla breddar.
(Tove, å sin sida, sågade vidare på sina timmerlass ytterligare nästan en timme .)

Ok, det är klart: februari är inte vår månad

I februari i fjol bytte vi och barnen sovrum. Innan jag och K flyttade in hade vi stora planer att göra om. Riva en garderob till förmån för en hel vägg-garderob med skjutdörrar, ny färg på väggarna och nytt golv. Vi beräknade att det skulle ta en vecka. Men, en dubbel släng vattkoppor, influensa och lite annat gjorde att det projektet tog en månad.
I år har vi förvisso inget projekt som gör att huset ser ut som f-n men den andra ingrediensen sitter klockrent, som ni har förstått om ni läst bloggen den här månaden.
Statusen nu är att T förvisso är på bättringsvägen men hon har en envis feber - inte så hög men ändå - vilket gjorde att doktorn fick titta på henne idag. K jobbade och F, trots att det fortfarande rann en smula ur örat, skickade vi till dagis. Big mistake.
Hur som helst, T var jätteduktig hos doktorn och höll undan håret från öronen när doktorn ville titta där. Han fann inget egentligt fel annat än lite rött i halsen så det var bara att vänta på att febern skulle lägga sig vilket den borde göra inom någon dag trodde han. Okej. När vi just gått från läkarstationen pratade jag med K. Dagiset hade ringt och sagt att när F vaknat efter tuppluren hade det blödit ur örat... Men den lilla krabaten hade inte varit ledsen och när jag och T hämtade henne var hon glad som en lärka och det höll i sig hela kvällen. Men vi håller nog henne hemma resten av veckan ändå.
----------
Jag och T var på simlekis i kväll, trots att hon inte fick bada p g a febern. Vi tänkte att det kan vara bra att hon ändå får in rutinen att åka dit och vänja sig lite mer med fröknarna, kompisarna och stojet. Hon och jag satt vid sidan av och såg på men det dröjde inte länge innan hon blev ledsen... Hon ville hoppa i! Stackarn. Nåja, hon blev gladare på hemvägen när vi gick in på en sportaffär och köpte ett par simglasögon.
----------
Jag har glömt att nämna det tidigare, men F härmar mer och mer vad vi säger. Hon har koll på vad en hund och en katt säger. Hennes favorit-kvällsmål är "bäpple" och sånt man slänger i sopkorgen är "bräp". Jag ska försöka komma ihåg oftare att skriva om hennes muntliga erövringar - de lär bli en hel del av den varan framöver.
----------
T, å sin sida, håller i sakta mak på att lära sig klockan. Men ibland blandar hon ihop ett och annat. Hon har blivit van de senaste dagarna att vi tar tempen på henne 2-3 gånger per dag så när det var avklarat i morse sa hon (om febertermometern):"Den visade kvart i fyra, visst?"

(suck) Vi kämpar på

Visst, det har blivit bättre men inte i någon rasande takt.

I torsdags började det rinna ur Fridas öra och vi fick ta en tur till familjeläkaren. Jag hade med mig en skapligt rejäl matlåda till F och var beredd på en lång väntan. Besöket, inklusive väntetid, tog fem minuter. Otroligt skönt må jag säga. Men lika skönt var det inte nog för Frida, även om jag tror att skriket inne hos doktorn när han konstaterade att det var hål i ena trumhinnan mest berodde på "främlingsrädsla" och inte smärta.

Sedan dess har hon haft lite, lite feber men inte synbart på humöret. Tove har också gradvis blivit bättre men inte förrän idag med relativt normal aptit. Inte ens godiset igår åt hon upp allt av. Hon har också lätt feber, oftast med en topp på knappa 38 grader under eftermiddagen.

Vi hade hoppats på dagis för åtminstone ena barnet imorgon, måndag, men vi tar en dag till hemma. Och nu är det dags för Kristin att få jobba - jag har ju varit i tjänst hela tiden till och med idag.

Extra tråkigt med sjukdom när grannflickan idag bjöd på femårskalas. Tove, Frida och Kristin var över en snabbis och sa grattis, men det fick räcka för nu. Inte så poppis att få en maginfluensa eller öroninfektion i present, även om ingen av dem troligen smittar nu.

----------

Igår var i alla fall mormor här och det var nog till gagn för alla. K kunde ta en promenad under tiden F sov och T fick någon ny att leka med.

Bakslag modell STORT

Aaah, så skönt! Onsdag, alla friska och krya. Det var i alla fall vad vi trodde tills dess vi väckte Tove.
"Jag har ont i halsen".
Aj då.
Kristin fick stanna hemma med Tove, jag skjutsade Frida till dagis.
Halsontet utvecklades till fullödig magsjuka för Tove. Kräkningar i massor men hon är tapper och jätteduktig. En hink bredvid soffan och hon lutar sig ner över den när det är dags.
Efter ungefär fem kräkningar tittade hon på Kristin och sa:
"Jag kan nog inte gå till dagis på flera dagar."
Tre kräkningar senare:
"Det är inget kul att vara magsjuk."
Men så har vi en lillasyster också. Samtal till mig på jobbet kring 14-tiden.
"Frida är otröstlig på dagis och tar sig åt ena örat."
Tack och hej, jobbet.
Mycket gråt hela vägen hem men en alvedon senare var hon pigg och glad igen.
Fast, det mesta tyder på att båda - och därmed också Kristin - är hemma resten av veckan. Nu återstår bara att se när och i vilken omfattning jag drabbas.

Chokladtårta=kram

I bilen på väg hem från simlekis i kväll kom jag och Tove att börja prata om födelsedagar. Vi betade av månad för månad och ganska raskt hamnade vi i maj. Jag frågade om hon visste vem som fyller år då.
"Nej", sa hon.
"Farfar".
"Jaha, farfar.... jag hoppas vi får komma på hans kalas då"
"Det hoppas jag med", sa jag.
"Då blir det nog tårta och glass. Mest tårta tror jag", sa hon.
"Det blir det nog."
"Vad tror du det blir för smak? Jag tror det blir hallon".
"Hmm, jag tror choklad", sa jag.
Tove funderade en stund.
"Jag tror också att det blir choklad."
Hon funderade lite till.
"Om vi får smaka tårta av farfar ska han få en kram."

Just när vi trodde att det var över...

Med sjukdomar, alltså. Då har en ny bacill hittat hit. Än så länge är det bara Kristin som är drabbad, men så är hon också helt däckad. Det började igår kväll, lördag, när vi var på en 40-årsfest. P g a arbetshelg körde hon bil dit och hem men inte alltför långt in på kvällen kände hon att det inte stod helt rätt till i kroppen.

Idag har hon legat hela dagen och ätit två mackor, druckit något glas nyponsoppa samt lite vatten. That's it. Något arbete var det inte tal om.

Så jag och brudarna har fått roa oss själv och eftersom Frida nu är frisk (lite snor kvar, liksom hos Tove) tog vi ett besök i en lekpark.

----------

Igår var vi bjudna på kalas men som en extra säkerhetsåtgärd fick Frida stanna hemma. Jag och Tove åkte på 2-årspartajet men manfallet var markant. Förutom vi - och 2-åringens storebror - var det bara ett annat barn där.

----------

Jag avslutar med ännu en av (trumvirvel...): Toves Tankar!

I förmiddags var jag och brudarna i deras rum. Tove hade en docka som hon lekte med. Dockan kunde ganska mycket (räkna till tio, prutta, killa under fötterna m m) så jag frågade Tove hur gammal dockan var.

"Hon är ett år", sa hon men såg inte helt nöjd ut med svaret. Så kom hon på vad som var fel: dockan hade tydligen inte fyllt ett år ännu:

"Nej, jag menar, hon är halv ett."

Äntligen!

En egenskap hos Tove som - utan tvekan - kommer från min sida (och i förlängningen farfars):



Matematik på hög nivå, mina damer och herrar!

Litet plask framåt

Simlekis, lektion två.

Eftersom kompisen var där hade Tove någon att ty sig till och då gick det lite bättre än förra gången. Det är fortfarande med sammanbitet anlete, och rent av en del gråt, som hon genomför lektionerna och där satt jag vid sidan av och låtsades som om det regnade. Men, vi har ju minnet av dagisflytten i färskt minne som ju började dåligt men nu är en ren succé. Det har vi även pratat med Tove om så att hon förstår att man lär känna kompisar och fröknar bättre och bättre. Lite av det tror jag har gått hem.

----------

Även idag har jag varit hemma med båda barnen men Tove är så fjuttigt förkyld - lite snor är allt - så vi valde att köra simlekis ändå. Och imorgon blir det dagis, dock inte för Frida som nog blir hemma hela veckan.

Välkänd i hela huset

I morse ringde Kristin och meddelade båda dagis att ungarna är lite förkylda. (Under natten blev även Tove snuvig.)
När K ringde till F:s dagis svarade en personal i andra änden av huset - två avdelningar bort, sett från Fridas avdelning. När K berättade vem ärendet gällde sa personalen:
"Jaha, hon som alltid är så glad!"
Hon låter tala om sig, lilla charmbomben.

Oj! Snö!!!

Under lördagseftermiddagen kom det ganska skapligt med snö, i kombination med blåst. Snöfallet fortsatte under natten och på söndagsmorgonen var det ett ganska fint landskap utanför fönstrena. Innan vi gick ut värmde Frida upp lite.

Men sen gick vi ut allihop och även grannfamiljen tyckte det var läge att busa en stund i snön. Samt skotta densamma. Vad som inte rikigt framgår av bildsekvensen nedan är att filmaren, undertecknad, var riktigt nära att falla precis i början när jag sprang med pulkan nedför backen. Det hade blivit en schyst film av visa... Men mjuk och följsam som jag är parerade jag svårigheterna som en snöleopard och kunde slutföra filmningen med bravur. Typ.

Jag har glömt att berätta att Tove har börjat simlekis. Tisdagseftermiddagarna framöver är vikta åt detta och premiären var i tisdags. Hon har sett fram emot det jättemycket, men väl på plats blev hon blyg och rent av ledsen. Nu är hon lite orolig inför kommande "lektioner" men tids nog kommer hon att finna sig väl till rätta även där. Dessutom får hon sällskap av en av hennes bästa vänner i fortsättningen och de kan nog peppa varandra. Nå, för att få henne lite bättre till mods inför simlekiset - det är ju inte att bada som är problemet utan att hon inte känner fröknarna eller övriga barn i gruppen - var jag och hon på badhuset idag. Hon visade lite av vad hon trots allt provade på i tisdags och, som sagt, hon älskar ju att bada.

----------
Den snö som låg på marken verkar dock inte bli långlivad. Regnet föll när vi skulle åka hem och då vet vi vad det innebär för grusvägen hem till oss: isgata.

----------
Under eftermiddagen verkade det som att Frida hade blivit lite förkyld - hon kändes varm och näsan rann lite grann. Mycket riktigt, strax innan sovdags hade hon 38,1. Hon och jag blir hemma, åtminstone måndag.

Framtidsutsikter

Tove fick en DVD-film i julklapp - Totte. Den innehåller ett gäng korta filmer om då Totte bakar, klär på sig, busar med en katt m m. Ett avsnitt handlar om den kroppsliga skillnaden mellan flickor och pojkar. Det har Tove snappat upp. Idag sa hon:
- Jag är en flicka. När jag blir stor ska jag bli mamma.
Det fick mig omgående att inse vad jag blir i samma stund.

Frida rockar fett