En äventyrslördag

Det har varit mycket idag - mycket roligt, men ett tråkigt slut. Men först det roliga. Pappa åkte till jobbet (det tillhörde inte det roliga!) och familjens tre brudar hämtade upp mormor och åkte ner på stan. Det blev lite kläder och lite fika.
Efter lunch hemma hos mormor åkte vi till ett slott - Tidö slott - där det finns ett leksaksmuseum. Det gick hem hos alla brudarna - de två äldre fick en nostalgitripp och tänkte på mamma Kristins barndom, de två yngre beundrade storögt dockor, bilar, tåg, dockskåp och ännu större bilar. Men ett minus var så klart att det inte bodde nån prinsessa i just det här slottet....

Efter en tur via Maxi, där brudarna lekte i lekrummet, blev det middag hemma i Grävlinge. Frida fixade potatisen och Tove och mormor gurka och tomat - allt hemodlat. Pappa och mamma tog en tur ut i svampskogen och kom hem med tre liter guldgula kantareller.

Det tråkiga slutet på dagen var en fästing. En stor, fet fästing i nacken på Tove. Hon var superduktig när mamma försökte ta bort den. Det gjorde nog väldigt ont, men tyvärr fick vi inte bort hela. Det ska inte vara nån större fara, men vi får vara uppmärksamma de närmsta fyra veckorna.

Till faster Lena

Idag har Tove varit på BVC för sista gången, 5 1/2-årskontroll. Det blev en spruta, en teckning, vägning och mätning. Vi kan konstatera att hon växt ytterligare - till 110,5 cm. Vikten är 18,3, även det knappt ett kilo upp. Tove var så duktig när hon fick sprutan - det berättar hon helst själv, och helst för faster Lena. Frida vill också berätta, men exakt vad vet jag inte riktigt...

Inga rör

Härom morgonen var Frida jättearg och ville inte gå till dagis. Orsaken var att hon ville åka direkt till örondoktorn och inte vänta till efter lunch... När vi väl kom till örondoktorn - för en uppföljning av vårens alla öroninflammationer - var hon ett riktigt A-barn. Mamma behövde inte hålla i handen nånting. Hon hoppade upp så britsen, la sig ner och låg sedan helt stilla medan öronläkaren tittade i båda öronen. När det var klart hoppade hon ner och sa:
- Får jag ett klistermärke nu?
Det fick hon så klart, och det fick även Tove, som också varit jätteduktig och suttit still och varit tyst hela tiden inne hos doktorn.
Doktorn konstaterade att Fridas öron såg perfekta ut och att det alls inte behövs några rör. Vi var välkomna att höra av oss igen och samma inflammationskarusell skulle upprepa sig kommande vinter.

Efter det glada och lugna besöket laddade mamma barnen fulla med banan och utnyttjade det goda humöret till att åka ner på stan och köpa nya gummistövlar. Det blev helröda till Frida och rödrutiga till Tove och båda var såååå nöjda - trots att mamma sa nej till att även köpa rosa, glittriga fin-skor...

En annan morgon myntade Tove ett nytt, mycket användbart uttryck. Hon satt i hallen med långa tights, kjol och kortärmat. Så vek hon upp ena byxbenet och sa:
- Jag vill svala mig för jag är jättevarm.

Till sist ett par bilder från vår underbart sköna lördag, då hela familjen V kom på besök. Först bjöd vi dem på lunch och sedan bjöd de oss på middag. Däremellan hann vi med en massa lek, prat och en skön promenad, då mamman i familjen T tog dessa fina bilder.

Hos tandläkaren

Idag fick Frida för första gången besöka tandläkaren. Han heter Anders och är nu hela familjens tandläkare. Han gillar barn - det märks - och Frida gillade Anders - det märktes. Hon kravlade upp i stolen och svarade snällt på frågorna om hur många år hon är och om hon tagit med sig alla tänderna idag. Hon försäkrade att hon inte lämnat en enda hemma.

Sen fick hon testa knapparna som gjorde att stolen rörde sig, hon fick höra om tandtrollen karius och baktus, som bygger hus i tänderna om man inte borstar noga.
Den ljusa lampan var lite läskig och mamma fick hålla i handen en liten, liten stund, men snart var det klart. Frida fick mycket beröm - och belönades med en Ior-tandborste. Hon var mycket nöjd och sa efteråt:
-Ja tyckte om Anders!
Mamma fick också svar om tummen. Ingen fara ännu, men innan fem års ålder bör hon sluta. Skönt att höra, men mamma och pappa kommer ändå påbörja arbetet med att få bort tummen ur munnen redan nu...

En helg utöver det vanliga

Pust... Den här helgen har varit tuff för mamma och pappa, men mest kul för brudarna. Tove och Frida har varit hemma, tillsammans med mormor OCH farmor! Det blev gris-tittning på Vallby, lera, lekplats - och bröllops-lek. Det sistnämnda har sin förklaring i att mamma och pappa var på bröllop i lördags. Det var så vackert så vackert och brudparet var såååå lyckliga. Festen pågick till 02.00...

Däremot var det en tyngre fredag. Då begravdes gammelfarmor Birgit, i Varberg på västkusten. Det var en fin och värdig begravning, men sorglig ändå. Men dagen slutade med familjemiddag och skratt - och en resa till östkusten, där bröllopet hölls.

När vi kom hem igen i söndags kväll var barnen glada - och snoriga, iallafall Tove. Båda var hemma idag, måndag, men imorgon blir det bara Tove som stannar hemma. Frida är frisk och får gå till Lyan. De går ju på samma avdelning nu. Frida påpekar detta nästan varje dag:
- Ja stor sej nu, jag inte till dagis, jag går till Lyan!

Imorgon skriver Frida historia igen, eftersom det är dax för det första tandläkarbesöket. Undrar just om tandläkare Anders kan påverka henne att sluta suga på tummen...

Frukost på sängen

I morse vaknade mamma av att Tove smög upp i sängen, ca kl 07.45. Vi gosade en stund, men Tove förstod att mamma fortfarande var ganska trött.
-Mamma, du behöver frukost för att vakna, sa Tove. Då blir du pigg. Jag ska hämta en nektarin till dig!
-Får man äta det i sängen, då?, frågade mamma
-Ja, jag tar med papper.
Så åt vi varsin nektarin i sängen och blev båda lite piggare. Vi är ganska lika på det sättet, Tove och jag.