Inga rör

Härom morgonen var Frida jättearg och ville inte gå till dagis. Orsaken var att hon ville åka direkt till örondoktorn och inte vänta till efter lunch... När vi väl kom till örondoktorn - för en uppföljning av vårens alla öroninflammationer - var hon ett riktigt A-barn. Mamma behövde inte hålla i handen nånting. Hon hoppade upp så britsen, la sig ner och låg sedan helt stilla medan öronläkaren tittade i båda öronen. När det var klart hoppade hon ner och sa:
- Får jag ett klistermärke nu?
Det fick hon så klart, och det fick även Tove, som också varit jätteduktig och suttit still och varit tyst hela tiden inne hos doktorn.
Doktorn konstaterade att Fridas öron såg perfekta ut och att det alls inte behövs några rör. Vi var välkomna att höra av oss igen och samma inflammationskarusell skulle upprepa sig kommande vinter.

Efter det glada och lugna besöket laddade mamma barnen fulla med banan och utnyttjade det goda humöret till att åka ner på stan och köpa nya gummistövlar. Det blev helröda till Frida och rödrutiga till Tove och båda var såååå nöjda - trots att mamma sa nej till att även köpa rosa, glittriga fin-skor...

En annan morgon myntade Tove ett nytt, mycket användbart uttryck. Hon satt i hallen med långa tights, kjol och kortärmat. Så vek hon upp ena byxbenet och sa:
- Jag vill svala mig för jag är jättevarm.

Till sist ett par bilder från vår underbart sköna lördag, då hela familjen V kom på besök. Först bjöd vi dem på lunch och sedan bjöd de oss på middag. Däremellan hann vi med en massa lek, prat och en skön promenad, då mamman i familjen T tog dessa fina bilder.