En tur på landet till landet

Egentligen skulle vi ha åkt igår, men jag hade inte kollat upp öppettiderna tillräckligt noga och då hann de stänga innan vi kom iväg.

Därför åkte jag och Tove redan kring 9.30 denna morgon till landsbygden utanför Kolbäck (strax väster om Västerås) till Säbygubben där man själv kan plocka jordgubbar.

Vi nöjde oss med cirka en halv hink vilket innebar 2,1 kilo - ungefär det dubbla räknat i liter. För det betalade vi 59 pix.

Lite okynnesätning, grannarna över på efterrätt efter middagen och några jordgubbsfyllda muffins - som dessutom görs på vit choklad och en slags citronmarmelad - och så var den skörden puts väck.

Men det var en liten mysig utflykt med äldsta dottern och sådana kan man inte få för många av. Att vi dessutom delade på en Dajm i bilen på väg hem behöver ingen veta.

-------------

Kanske kan det vara på gång nu: att Frida endast sover en gång på dagen och då efter lunch i ungefär två timmar. Hennes egen "dygnsrytm" föreslog detta idag, vilket var andra gången på kort tid. Detta hade sannolikt att göra med att hon vaknade strax efter kl 7 denna morgon, vilket är ren och pur lyx.

Annars brukar Frida-reveljen ljuda mellan 6-6.30.

Varför?

Det är en fråga som alltmer upptar Toves tankar. Om de mest elementära sakerna kommer frågan.

"Varför dammsuger du?"

"Varför åker vi på den här vägen?"

Än så länge är det lite gulligt men kanske är det annat ljud i skällan - från mig - om en månad eller två. Följ den spännande fortsättning på detta drama!

Tove proklamerar också högt när hon hinner först, t ex från köket till deras rum.

"Jag vann!", meddelar hon nöjt.

En tredje nymodighet är att hon ofta vill att vi ska titta på henne (med tillhörande beröm) när hon visar upp sina färdigheter att dansa med armarna flängande som en galning, hoppa på ett ben o s v.

(Jag återkommer i ämnet längre ner i detta blogginlägg.)

----------------

Idag var det premiär, för vår del, i grannarnas nya stora pool. En diameter på cirka fem meter och vattendjup på i runda slängar 60 centimeter borgar för ständig närvaro av vuxna när barnen - än så länge bara Tove i vår familj - badar. Poolen erbjöd idag en vattentemperatur på 20 grader och det tog minst fem minuter innan Tove hade doppat hela kroppen. Fast hon mer än gärna ville bada hoppade hon upp i min famn konstant (jag var också i poolen) innan hon till sist vågade. Men poolen levererar onekligen det den till viss del är införskaffad för att tillhandahålla: svalka.

-----------------

Frida har ett mycket gott öga till allting med knappar på. Jag lät henne under kvällen pilla en del på fjärrkontrollerna i vardagsrummet och det var ingen hejd på hur mycket hon orkade trycka. Sen lägger hon in ett litet kast emellanåt - en annan favoritgren. När hon sitter i sin stol bredvid matbordet får man räkna med att ungefär hälften av gurkbitarna ligger på golvet, ditförpassade av en glad Frida som noga tittar efter varje bit hon kastar ner. Och vanligtvis är det också fråga om kast, inte bara att lägga handen utanför stolen och släppa. Nej, långt är en icke oviktig faktor.

Ovan nämnde jag Toves förkärlek till att tävla och bli tittad på. Hon är också i den åldern där det är näst intill omöjligt att "bara" gå. Nej, det ska springas hartnär överallt och alltid och däremellan hoppar hon gärna.

"Titta pappa när jag hoppar till mattan", sa hon idag när hon var i dörröppningen till badrummet.

"Jag tittar", försäkrade jag.

"Jag hoppar, ända till mattan. Okej?"

"Det är okej."

Och hon hoppade - ända till mattan. Om och om igen ungefär tjugo gånger innan jag tycket att det var nog. Men hon siktar säkert på nya rekord, båda i hopplängd och antal, redan imorgon.

10,1 kilo

Fridas vikt är nu uppe på tvåsiffrigt. Det blev officiellt idag när hennes ettårskontroll, inklusive läkarbesök, avhandlades.
Fast det var ingen munter upplevelse för unga damen. Hon blev ledsen och skrek bara bvc-sköterskan och sedemera läkaren visade sig. Det är tydligen vanligt i 1,5-årsåldern - att vara blyg och rädd för främlingar.
Men hennes ilska gjorde att hon nog inte märkte av den spruta hon fick - skriket var lika högt innan, under som efter sticket.
Hennes vikt fördelas på 72 centimeter och hennes kurvor - längd, vikt och huvudomfång - är i harmoni.

En dag bland alla andra dagar

Förutom en skvätt snor hos båda donnorna är förkylningarna förbi och det är fritt fram att busa, ute som inne.

Gungan kommer inom kort vara utnött om det utnyttjas lika våldsamt som hittills. Särskilt den mittersta sitsen ser ut att ligga illa till...

-----------

På kvällen satt jag och flickorna utomhus och tittade på en hurtig fru/mamma som klippte gräsmattan. När hon och gräsklipparen försvann bakom huset och kom fram på andra sidan, endast inom hörhåll, frågade Tove (som hon alltid gör nu för tiden om det låter något annorlunda någonstans):

"Vad var det som lät?"

"Det är nog farfar som kommer med båten", svarade jag lätt ironiskt.

Fram till nu har hon i liknande lägen tittat på mig och sedan sagt:

"Näääää" följt av förklaring av vad det var som verligen lät.

Den här gången funderade hon en stund innan hon sa:

"Ja, det är det nog."

Sen tittade hon på mig och skrattade - hon har börjat genomskåda mig och mina 'lustigheter'.

Tårtmassaker, Systrarna Sisters, Den Lugna Stunden och coolaste kommentaren

En födelsedagsfest samt en midsommar har kommit och gått. Jag börjar från början:

I torsdags var hela Mälardalsfamiljen (sånär som på äldsta kusinen) här för att fira ettåringen. Kramdjur, leksaker, böcker - många fina presenter fick hon då, liksom tidigare. Det mest intressanta var emellertid hennes egna tårta. Precis som då Tove fyllde ett år hade Kristin gjort en specialtårta, mer lik en bakelse, åt födelsedagsbarnet. Äta? Nej, varför det när man kan KLADDA! Det var en syn att minnas och med tre digitalkameror i faggorna togs det minst 50 kort av stunden. Väldokumenterat, minst sagt.

Roligast, tyckte nog Frida, var att dela med sig av tårtan till gammelmormor.

-----------

På midsommar var det dags: barnen fick varsin likadan klänning. Hur snyggt som helst.

Under eftermiddagen och kvällen hade vi två familjer med 1+2 barn här. Knytkalas. Klockan var 17.38 när en av de besökande kvinnorna konstaterade (ungefär):

"Den här stunden ska vi komma ihåg. Alla barn är stillsamma och vi vuxna kan alla sitta här och prata i lugn och ro."

Stillsamma barn är förvisso vanligtvis det farligaste som finns, men just den här gången var det lugnet inte bedrägligt utan helt kontrollerat.

Både Frida och Tove fick sedan vara uppe så länge de orkade vilket särskilt för Toves del innebar en kväll som slutade sent - efter 21.30. Avslutningen i soffan med kompisen Ludde unden filten, med varsin flarra välling, gick inte av för hackor.
----------
Från lördagen finns inte att mycket att rapportera, så vi kastar oss rakt över söndagen:

----------

Den började med en kommentar som går till historien. Bakgrunden är denna: hela familjen är inne i barnens rum och busar lite allmänt. Jag och Tove kastar en boll mellan varandra och jag föreslår att vi ska kasta gris.

"Mmmmm!" säger Tove glatt.

Har hon fattat?

Jo, på sitt eget, kloka, vis. När hon har kastat bollen till mig säger hon nämligen:

"Nöff!".

Jag och Kristin brister ut i gapskratt och Tove, som älskar att roa andra, skrattar med. Frida sitter mest och tittar på med en förundrad min.

Dagen efter kvällen före

Nja, det blev inte riktigt som jag trodde igår kväll. Frida vaknade på nytt och var mycket olycklig. Till slut bestämde vi oss för att hon skulle må bättre med lite frisk luft, så hon och jag tog på oss och tog en promenad. Och hon var alldeles stilla och tyst - men vaken - hela tiden. Sedan somnade hon om ganska fort men det blev en ny vända kring 2.30, inklusive promenad. Stackars liten, hon har det inte lätt när hon är förkyld...

Tove var dock i princip fri från sin förkylning, så hon fick gå till dagis idag. Där vankades det midsommarfest och hon tillsammans med en av hennes bästa kompisar gick hand i hand när dansen skulle börja. Sen fick de också varsin ballong av ett troll. Sin vana trogen var Tove skeptisk.
-----------

På eftermiddagen luftade vi Frida - som var sitt gamla glada jag - och även hon fick provgunga den nya leksaken. Det verkade hon tycka var kul.

Krank ettåring

Typiskt. På sin ettårsdag fick Frida feber och snoret fortsatte att rinna. Hennes dag tillbragtes sålunda inomhus. Men starten var det inget fel på: mamma, pappa och storasyster kom sjungandes med en massa presenter. Fast att pilla upp paket är lite marigt - vilken tur då att syrran kan rycka in och agera presentöppnare!

------------

Jag och Tove åkte in till stan under förmiddagen och avslutade med ett restaurangbesök. Modell Kina som heter Hong Kong - men Tove tycker den passar bättre att heta Kong Kong.

------------

Mellanmålet på eftermiddagen idag bestod av äppelmosbulle. Det var fråga om ren slakt från Fridas sida. Behöver någon få en bakelse dissekerad någon gång så vet ni vart ni ska ringa.

Mot slutet av eftermiddagen stod den så på plats: gungställningen. I Fridas ställe ryckte Tove in som första gungare och anläggningen fick godkänt.

-----------
Avslutningen av kvällen var dock värre. Med förkylning i kroppen har Frida tendenser åt falsk krupp och trots Molipect (ett läkemedel) vaknade hon efter cirka en timme och det lät inte bra. Hon var naturligtvis oerhört ledsen och sedan tidigare vet vi att hon har en pipa som heter duga. Det är tur att Tove sover så hårt...

Lite uteluft kryddat med tålamod gjorde till slut susen. Kring 21.45 kunde vi lägga henne och trots att det undslapp henne lite ytterligare snyftningar borde det vara ajöss för ikväll.

Vi får hoppas att Frida kan ta en gruvlig revansch på sin 2-årsdag.

T minus one - and counting

Imorgon är det ett år sedan vår Frida föddes. Otroligt.

Den dagen var Kristin med en kompis på stan och åt lunch. Hon kände att det började hända något och när hon kom hem beslutade vi att ringa efter mormor. Vi hade förberett Tove på att mamma snart måste till sjukhuset och att hon, Tove, skulle få vara hos mormor då. Vi kom in till förlossningen vid 16 och 1,5 timme senare föddes hon. För att vara exakt: Klockan 17.32.

Frida Anna Kristin Jaslin.

3570 gram, 48 centimeter (fast hon var troligen någon centimeter längre trodde de på BVC några dagar senare).

Och nu blir hon ett bast. Madre mia.

Egentligen skulle vi ha haft ett familjekalas imorgon, men båda barnen har fått en puff av någon förkylning. Inget allvarligt, lite feber och snor. Kalaset har vi skjutit på till torsdag så att vi inte smittar ner kusiner till exempel.

Den mest märkbara presenten vi ska ge till Frida är en gungställning. (Skvallra inte för henne.) Visserligen kommer storasyster lösa säsongskort där per omgående men en av platserna - av tre - ska vi hänga en bebisgunga på.

En present gav vi henne redan idag. (Vi blev lite ivriga.) Det var en cykelhjälm så snart kommer hela familjen Jaslin trampandes med varsin kruka på skallen.

Idag har vi gjort en annan investering - äntligen. Tove har fått en ny, "riktig", säng. Vi passade också på att möblera om en smula i deras rum och inte minst få upp gammelmormors tavlor på väggen. Nu ser det mycket mysigare ut.

Sista övningen i den gamla sängen var skutt och kullerbyttor. Detta är nu strängeligen förbjudet i den nya slafen.

--------------

Kvällen avslutade jag och Frida med lite mys/bus.

Vissa felsägningar ska man inte rätta

När Frida skulle vaggas till eftermiddagssömn i barnvagnen gick jag och Tove med henne några gånger fram och åter längs vår lilla väg. I dikeskanten var det fullt med prästkragar. Vi har tidigare pratat om vad de heter men Tove kom inte ihåg det när jag frågade henne. Så jag påminde henne. I närheten av brevlådorna såg hon ytterligare prästkragar. Hon pekade och ropade glatt:

"Titta, bästkragar!"

--------------------

Komponenterna litet barn + kamera + förstoringsglas + en smula flax kan ge riktigt roliga kort. Om jag får säga det själv.

--------------

I och med att Frida är ett år (nästan) kan vi släppa loss henne på nästan all typ av mat. (Nötter, honung och något annat ska hon fortfarande hållas ifrån något år.) Hon behöver alltså inte ha särskild mat vilket bl a gör att vi nu kan göra EN vällingsort varje kväll till båda barnen i stället för, som tidigare, en åt Tove och en åt Frida. Dessutom äter de välling samtidigt vilket underlättar ytterligare. Det är sånt vi uppskattar.

Ole, dole, doff à la Tove

Det syns inte, och framför allt hörs inte, på en stillbild att Tove improviserade fram en egen variant av den kända ramsan samtidigt som hon skrev på en reklamlapp. Efter en nykter början på ramsan drog hon iväg till okänt land och blabbade på med icke existerande ord. Men kul var det tyckte inte minst hon själv.
--------------------------
Frida sov ingenting på eftermiddagen och var därför en smula "grinig" men ändå tapper. Klockan 18.34 la vi henne och en gissning är att hon somnade 18.35.
--------------------------
Igår kväll och i natt regnade det för första gången på bra länge. Särskilt gräsmattan emottog nog vätan med stor glädje och det är inte helt fel att nu vara nere på temperaturer kring och mestadels under 20 grader. Fast lite varmare kan jag tåla.

Snackisar

Fridas senaste:
"Eeeeehhhhhh......da-da!" (Helst med tillhörande bensprattel till da-da:et.)
Framför allt om man gör det tillsammans är det himla kul. (Fast jag hoppar över bensprattlet.)

Toves senaste: att börja nästan varje mening med "vet du?".

Drickfärdighet och premiärdopp

Frida greppar sin spillfria mugg och häver huvudet bakåt för att dricka. Det går alldeles utmärkt och hon sörplar i sig rejäla mängder vatten. Igår morse så pass mycket att hon inte orkade speciellt mycket gröt.

Idag efter dagis åkte vi samt grannarna till en badstrand i relativ närhet. Dags för årets första dopp (att Tove badade från fötterna upp till anklarna i Luleå räknas inte riktigt) och när hon och grannflickan fick upp ångan var det ett fasligt rännande mellan vattnet och stranden. Med en hink och en vattenkanna forslade de båda tjejerna stora mängder vatten hit och dit. I varsin vagn sov de båda småsyskonen, åtminstone en liten stund. Även för mig och den andra pappan var det första plasket i plurret för den här säsongen och det var mycket behagligt. En trevlig liten strand som säkerligen kommer att besökas flera gånger den här sommaren såväl som kommande år.

Som avslutning på utflykten satt Tove och grannflickan under en handduk och sade:

"Hooo-hooooo" eller hur nu spöken låter. Gulligt var det hur som helst.

Smack och rock'n'roll

Efter slängpuss (mmmmmmäääääääää!) har nu Frida också lärt sig att smacka med munnen - nästan som en puss. Inte alltid helt synkade läpprörelser om man pussar henne men ändå.

---------------

Nyss, i bilen på väg till dagis, sade Tove helt plötsligt:

"Den här musiken tycker jag om."

Ur bilstereon (från en av mina cd-skivor) ljöd låten Razamanaz med 70-talsgruppen Nazareth och låten efter var Deep Purple med Women from Tokyo vilken hon också gillade.

Min musikindoktrinering verkar ha burit frukt!

Snart spricker det

Toves prat och resonemang blir allt roligare. Igår eftermiddag ville Kristin vila en kort stund för sig själv. Tove ville absolut gå in till mamma, men jag förbjöd henne. Då vevade Tove igång ett resonemang som spretade åt många olika håll, men där kontentan var att hon ändå skulle få gå in till mamma. Och som slutkläm lade hon huvudet på sned, tittade på mig och sa:
"Okeeej?"
Jag kunde inte hålla mig från att skratta till, men lyckligtvis tittade hon åt ett annat håll då. Men jag inser att det bara är en tidsfråga innan hon kommer på mig.

Mys, bak, värme - och lite till

Förlåt om jag gafflar på om den förbenade värmen, men det räcker nu. Över + 30 grader på dagarna och en blick på termometern från klockan 22.30 visar att det då var + 21 grader.

Tidig förmiddag satt alla mina tjejer och kollade lite på the one and only: Nalle med det stora blåa huset. Frida är helt fascinerad och kan sitta själv och titta bra länge. Även Tove såklart, som mer och mer sjunger med i de sånger som förekommer. Det gör för övrigt även jag och Kristin, och ibland inte ens när filmen är på...

Under eftermiddagen tog Tove på sig rollen som förste smet-testare när Kristin petade ihop en, visade det sig på kvällen, grymt god chokladkaka.

Själv fick jag lite viktiga saker gjorde kring huset. Till exempel skruvade jag bort resterna av ett fäste till en väggflagga som blåste bort i ett oväder ett par månader efter att vi flyttat in, d v s för mer än tre år sedan.

I övrigt är det mest fråga om att överleva. Imorgon kommer en air condition-anläggning att inhandlas.

Badfrilla - om syrran själv får välja

Tove hade en bestämd uppfattning om Fridas frisyr igår när tjejerna badade tillsammans. Och Frida hade inget att invända.

Tove har också blivit intresserad av vår digitalkamera. Som första motiv i dag tog hon sig själv.

Jajamän

Där satt den. Noteringen på termometern som bekräftar att det är över 30 grader i skuggan idag. +30.4 då jag nyss tittade...
Att hålla sovrummen svala en sån här gång är inte det lättaste men med total instängning klarar vi oss från de allra vidrigaste topparna. Snart blir det en flyttbar air condition-mackapär.

Islossning

De första dagarna av inskolningen, alltså måndag-onsdag förra veckan samt måndag-tisdag den här veckan, var Tove klart skeptisk till sitt nya dagis. Det var till och med så att hon sa att hon blev ledsen när vi lämnade henne själv där. Inte en så behaglig känsla i föräldrahjärtat. Men igår lossnade det. Då var hon i och för sig fortfarande lite reserverad i början men hon uttryckte inga konstigheter när jag och Frida gick därifrån och efter hemkomsten sa hon att hon hade haft det roligt på dagis. Och även denna morgon fortsatte de positiva vibbarna när hon glatt förkunnade att hon minsann skulle till dagis idag. Oerhört skönt.
Temperaturen i skuggan klockan 10.10: + 26,4. Pust.

Mmmmmmmmäääääääääää!

Det är Fridas senaste läte. Utskrivet kan det se ut som ett gråtljud, men det är betydligt gulligare än så. Vi pratar slängpuss! Än så länge levererar hon den utan att röra handen från munnen och utåt, men vi ska finslipa den detaljen.
Smack med läpparna behärskar hon också till fullo - ett ljud som är bra att ta till när man har lite tråkigt. Tyvärr är gallskrik också en variant hon plockar fram när hon är ledsen/hungrig/uttråkad och lätet skulle skära genom väggarna på Fort Knox, jag lovar.

Nu börjas det...

Pust. Det är 26 grader i skuggan och varmt å kvalmigt igen. Jag skiter i att man inte ska ondgöra sig över att det är sommar och sol - det är FÖR varmt tycker jag, särskilt om det är på samma sätt dag efter dag.

Tove är hos grannflickan och badar. Där hörs inga klagomål, bara "iiiiiiiihhh" och liknande. Frida kan ju förvisso vara utomhus men helst i skuggan och det är ju lögn i h-e att få henne att sitta still under ett parasoll. Så hon får finna sig i att mestadels vara inomhus, vilket vi kan utnyttja till lite gå-träning.

Rapport från norr

Vi har varit i Luleå flera dagar. Den stora anledningen var att farfar fyllde 80 år och det är sannerligen värt att fira. Tyckte i alla fall vi barn och barnbarn. Jubilaren himself är inte så förtjust att bli uppmärksammad men han stod ut.
Resan upp till Luleå företogs genom Veolias försorg. Vi pratar alltså tåg och vi utgick från Uppsala. Tove har åkt tåg förr, men bara på dagtid. Nu skulle vi även sova på tåg.
Båda var uppspelta och stod och skrattade vid fönstret när vi sakta rullade ut från vår startstation, Uppsala. Detta inträffade ganska sent på eftermiddagen vilket innebar att det inte var mycket tid att vinka på innan det var kojdags.

Försten ut att somna var Frida. Jag låg med henne högst upp i vår egna sovkupé och utan större mankemang somnade hon strax efter klockan 19. För Tove tog det längre tid, men det är inte undra på: att ligga själv i en tågslaf ÄR ju faktiskt ganska spännande. Till slut somnade hon och båda sov jättebra genom hela natten. Men att ligga bredvid Frida i en ganska smal säng innebär för en själv att sömnen inte direkt är orubbad. Vid något tillfälle under natten börnade hon loss ordentligt med fötterna i sömnen och jag hade fullt sjå med att värja mig från sparkar i brösttrakten.

Vistelsen i Luleå var skön på många vis. Bara att umgås med norrländska familjen är härligt och ute i farmor och farfars sommarstuga hade Tove också näst intill obegränsat med sand att leka i.

Ett litet dopp med fötterna i havsvattnet hann hon också med, fnittrandes.
Till stugan tog vi oss för övrigt i farbrors ganska stora båt. Tove fick såklart provköra på böljan den blå.

Hemfärden tillbaka till Grävlinge företogs mestadels medelst flyg. Trots att Frida var grymt trött vägrade hon dock sova på flyget. Därför växlade hennes humör mellan illskrik och skratt, det senare särskilt då en vänlig flygvärdinna tittade förbi. Men på perrongen till tåget mellan Arlanda och Uppsala somnade hon till slut och sov en stund.
Sen var det bara en kort biltur innan vi var hemma!