Vissa felsägningar ska man inte rätta

När Frida skulle vaggas till eftermiddagssömn i barnvagnen gick jag och Tove med henne några gånger fram och åter längs vår lilla väg. I dikeskanten var det fullt med prästkragar. Vi har tidigare pratat om vad de heter men Tove kom inte ihåg det när jag frågade henne. Så jag påminde henne. I närheten av brevlådorna såg hon ytterligare prästkragar. Hon pekade och ropade glatt:

"Titta, bästkragar!"

--------------------

Komponenterna litet barn + kamera + förstoringsglas + en smula flax kan ge riktigt roliga kort. Om jag får säga det själv.

--------------

I och med att Frida är ett år (nästan) kan vi släppa loss henne på nästan all typ av mat. (Nötter, honung och något annat ska hon fortfarande hållas ifrån något år.) Hon behöver alltså inte ha särskild mat vilket bl a gör att vi nu kan göra EN vällingsort varje kväll till båda barnen i stället för, som tidigare, en åt Tove och en åt Frida. Dessutom äter de välling samtidigt vilket underlättar ytterligare. Det är sånt vi uppskattar.