Nästan lite skrämmande

Kristin tillverkade en liten sparbössa till Tove precis nyss. En plastburk med lock. I samband med detta skulle Kristin vara pedagogisk och förklara hur många pengar Tove hade i burken.

"Först hade du tio pengar. Sen fick du fem till. Vet du hur många det blir?", sade Kristin och visade med fingrarna, redo att fortsätta förklaringen.

"Femton!", svarade Tove direkt.

Jag och Kristin tappade hakan och Tove log lite förläget.

Frågan är nu bara om det var en total chansning eller om hon är ett mattesnille?

Om ni undrar över bilden, så är det från när Tove "hjälper till" att bädda nya sängkläder i vår säng.

I Fridas mun fortsätter tänderna sin frammarsch. Igår upptäckte vi ytterligare en tand som brutit igenom, den sjunde. Det verkar inte vara något som besvärar henne. Fast hon gillar att "gnissla" med tänderna en del, vilket en bekant till oss tyckte var fasansfullt eftersom det ju onekligen har sitt alldeles särskilda läte.

Vandringen har påbörjats

Det är inte det allra första steget Frida tar - men nästan (fotot taget igår, söndag). Även att ta sig upp från mag-liggande till stående vid fåtöljerna har adderats till registret. Uppenbarligen är det nästan en helt ny värld som framträder för henne, eller åtminstone helt nya perspektiv. Det är mycket "ooooohhh!" och skratt parallellt med de små stegen.

Tove började gå när hon var prick 14 månader. Jag tror att Frida bräcker det med några veckor.

Idag är det första inskolningsdag för Tove på nya dagiset. Dagens pass är ungefär en timme och Kristin stannar kvar på dagiset hela tiden, just in case.

Det var också en mycket stolt Tove som med vidöppen mun kom springades emot mig i morse. Den första av hennes fyra sista kindtänder har börjat röra på sig och hon ville absolut att jag skulle titta.

Fängslande rytmer från Anderna

Kristin jobbar helg så jag å brudarna får underhålla oss själva. Det gjorde vi i och för sig delvis genom att hälsa på Kristin på jobbet och äta lunch där, men efteråt begav vi oss ut på ett eget litet äventyr - nämligen en tur på stan. Löningshelg=proppat. En del uppträdanden här och där och till exempel stod några sydamerikaner på en trottoar och spelade karaktäristisk musik för deras hemtrakter. Tove ville stanna och lyssna. Efter några minuter fick hon en peng att lägga i en korg framför artisterna och med små, försiktiga steg gick hon dit alldeles själv och lade ner pengen. Sen sprang hon de fem metrarna tillbaka till mig med ett busigt leende på läpparna. Hon verkar gilla rytmer, vår Tove.
Frida hade heller ingenting emot musiken, men hade fullt sjå att hålla koll på allting annat (bussar, hundar, andra barn, mopeder m m) som virvlade runt oss.

Städgumma som väntar högvatten

Egentligen behövs inga fler kommentarer, annat än att Tove tycker det är jättekul att gå omkring med sin badring runt fötterna. Idag med sopkvasten i näven på en liten städrunda. Tack gode gud för digitalkameran!

Krax på fler håll

Inte bara jag är krasslig nu. Även Frida har blivit förkyld och det är väl bara att vänta att även resten av familjen får sin släng av sleven inom kort. Och Kristin ska jobba helg...

Ett nytt bus har introducerats i Fridas liv: benhiss. Fasligt roligt - det kittlar ju dödsskönt i kistan!

Tove har alltid tyckt att det varit roligt att vara i den bortre änden av kameraobjektivet. Nu börjar hon också intressera sig för att vara den som fotar. Möjligen finns det en del att jobba på vad gäller utsnitt, men det är en lovande start. Inte konstigt med sådant motiv.

Från kommunen fick vi just nu reda på att Tove får börja på en annan avdelningen än den som först var tänkt. Den som nu gäller heter Lyan (istället för Grytet) och det passar utmärkt eftersom hon dels ändå skulle flytta dit senare och dels för att hon har goda vänner på den avdelningen.

Nedräkning

Idag var det början på slutet för Tove. Sista veckan på nuvarande dagis. Men jag tror inte hon tänker så fasligt mycket på det. Hon konstaterar bara kallt:

"Sen ska jag börja på ett nytt dagis!"

Och det är ju bra att hon inte gör för mycket av det.

Hemmavid hade jag och Frida en innedag p g a att jag fått förkylningen åter. Det kändes bra, i princip, hela helgen men i morse kändes det riktigt visset. Så Kristin skjutsar Tove, jobbar några timmar och hämtar henne sedan igen.

Frida roade sig själv en hel del med att åka med gåvagnen och jag roade mig själv genom att sätta på henne en solhatt. Man har inte roligare än man gör sig.

Nybygge inomhus

På förmiddagen hade Tove beslutat sig för att bygga ett hus åt sig själv. I köket. Så köksstolarna blev väggar och så bänglade hon in sig innanför allihop och satte sig på en pall och förkunnade att "det här är mitt hus". Men så kom syrran krypandes, nyfiken som hon är. Okej, det innebär utbyggnad. Fler stolar knuffades fram och när det projektet var avslutat skulle Frida få flytta in. Men Tove hade fullt sjå att tämja lillasyster och till slut vann minstingen kampen: Frida fanns sig bara att ligga still i högst 0,004 sekunder och Tove gav upp.

Resten av dagen var vi utomhus. Gräsklippning, altanrengöring samt inoljning av samma altan. Allt regisserat och genomfört av frun. Även lite ogräsplockning hann hon med och där var även Tove med på ett hörn. Jag stod för marktjänsten denna dag.

Tydligen ingen favvis

Under lunchen provade jag ge Frida en bit citron. Responsen var inte överväldigande. Fast det hade jag inte räknat med heller, men vad utsätter man inte sina barn för i syfte att få en bra bild?

Observera att hon har samma tröja på sig som igår = inget kladd på ett helt dygn!

WROOOAAAR!

Under eftermiddagen var det rally i köket. Frida for fram i gåstolen och när Tove var klar med sin middag hämtade hon sin Bobby-car och fräste runt. Jag försökte verkligen få ett bra kort på de båda när de körde omkring men det gick inte så bra. Så ni får nöja er med ett kort på Frida när hon visar sig från sin allra farligaste sida, inklusive de fyra tillskotten i överkäken.

Åter till ordningen

Jag är på benen igen och Kristin jobbar. Jo, trots att det är Kristi flygare jobbar hon - den enda på hennes jobb. Och det skulle hon inte få göra obesökt. Jag å tjejerna åkte alltså dit och åt lunch och så fick Tove se en av de sändningar Kristin kablade ut. Sen pratade Tove lite i mikrofonen. Spännande och roligt!

Även denna eftermiddag innehöll bakning. Kristin och Tove knådade ihop bullar med äppelmosfyllning. Provsmakning såklart påbjuden av Tove.

När bullarna skulle in i ugnen tog jag fram dammsugaren och vips! hade Tove hämtat en kaffekopp och något annat och satt, som jag skrev om tidigare, bakom dammsugaren och "fikade". Även Frida fängslas av dammsugaren så det var fullsatt där vid utblåset.

Lite kramdjursbollning hanns också med. Molly, den senaste myskompisen och åtminstone tillfällig favorit, humpades fram och åter mellan Tove och Kristin. Lite jonkning på pannan bland annat. Ta mig tusan, det verkar som om hon har bollkänsla också. Tove, alltså.

En historisk dag

Feber och snuva däckade pappa hemma idag, så det blev en mammadag för Frida och Tove, eller egentligen en mormordag.
Som vanligt var det dagis för Tove, idag med tipspromenad. Mamma och Frida mötte mormor på stan. Det blev tvål från Apoteket och en rea-fleece från P.O.P till Tove, innan vi lunchade på IKEA. Frida var på ett strålande humör och charmade som vanligt de flesta hon mötte.

Tove blev extra sprallig när mormor var med till dagis. Vi åkte tillbaka till stan och hem till mormor. Efter lite banan somnade Frida (och mamma), medan Tove och mormor bakade frukostbullar. Tove har fattat det där med att mäta upp, hälla i, röra om och knåda. Det är mycket roligare att baka när hon är med – det tyckte även mormor.

Middagen slukade båda hemma i Grävlinge. Tove fick sin favoriträtt idag, blodpudding med äppelmos. Hon fick i sig tre skivor! Vid matbordet blev det (som vanligt nu för tiden) följa-john-bus mellan systrarna. Frida slår båda händerna i bordet – Tove gör likadant. Tove viftar med armarna högt i luften – Frida gör likadant. Frida säger DADADADA högt och med uppspärrade ögon – Tove gör likadant. Frida lägger huvudet på sned – Tove likaså och båda skrattar i högan sky. Mamma och pappa gillar denna nästan dagliga underhållning!

Nu har kvällen avslutats med bad, bolibompa och välling – och historieskrivning! Frida har ikväll för första gången ställt sig upp själv. Hon slet, hon drog, hon stånkade, hon skrattade (!) och rätt som det var stod hon upp vid fåtöljen. Sedan gjorde hon det igen. Och igen. Och igen – varje gång skrattandes!

Roligast just nu för Frida: ställa sig upp, åla på magen, leka tittut och slänga ner samma sak på golvet om och om och om och om igen…
Roligast just nu för Tove: cykla, busa (helst med pappa) och leka doktor.

Du kan inte ta mig!

Fridas sömncykel på dagarna skiftar rejält. Ibland två gånger, ibland en, ibland länge, ibland kort. Jag funderar på att införa endast en dagssömn och i så fall efter lunch och förhoppningsvis bortåt två timmar.
Frida har naturligtvis sett hur jag och Tove jagar varandra genom huset och nu tyckte hon att det var dags för henne att delta. I köket, när Tove kom springande från vardagsrummet, kröp Frida iväg så fort hon kunde (vilket faktiskt kan vara riktigt fort emellanåt) och skrattade högt. Tove fattade galoppen och sprang efter. Det märks också att Tove tycker det är kul när hon roar Frida och när hon kom ikapp lade hon sig ner över Frida och busade lite extra mycket. Frida tjöt av skratt. Tyvärr var kameran på tillfällig utflykt till Stockholm idag, i Kristins handväska varifrån den aldrig luftades, så någon bild på buset kan jag inte prestera idag. Men det kommer nog fler omgångar.

Besök hos en polare

Frida var bara en i raden av ett gäng barn i vår bekantskapskrets som föddes förra sommaren. Sålunda finns en hel hop med föräldrar som, precis som jag, är hemma med sitt barn. En av dessa - en pappa med son - besökte jag och Frida idag. I den här åldern har de kanske inte så himla mycket utbyte av varandra men på något sätt leker de ändå tillsammans. Oftast genom att banka någonting i huvudet på kompisen.
Det var ett par riktigt sköna timmar och höjdpunkten, för mig, var den helt magnifika lunchen jag bjöds på. Fullt i klass med en 250-kronorsrätt på stan en lördagskväll. Kyckling, färsk pasta, basilika och olivolja och säkert något mer som jag nu glömt bort. Man kan få komplex för mindre.

Efter denna gastronomiska fullträff gick vi en promenad och mot slutet somnade Frida i vagnen. Att jag sedemera lyfte över henne till bilen märkte hon sannolikt inget av.

Tove och Kristin var på badhuset under eftermiddagen. Rapporterna därifrån pekar entydigt på att det var en hellyckad visit och att Tove knappt ville kliva upp ur bassängen. Sen somnade hon som en stock på väg hem.

Helgens bravader

I centrala Västerås var det i lördags Alla barns dag. Vi bestämde att jag skulle ta med mig Tove och åka in. På några olika platser i city var det olika happenings. Polisbil, karusell, ansiktsmålning, utställning av förskolebarnens handavtryck (bl a Toves såklart) och en massa annat. Vi gick mest omkring - på de populära stationerna var det låååånga köer, alltför långa för vår smak. Så någon tigermålad dotter fick vi inte denna gång. Lördag som det var fick Tove en skapligt stor godispåse men det hindrade inte henne från att också äta upp merparten av en gratisglass vi gick. Trögare gick det senare på kvällen, med middagen...

Med lite fri tolkning, sade hon nog Frida "ma-ma" och "pa-pa" som en direkt härmning av Kristin. Och jag vill nog också hävda att hon säger "dää" men om hon menar "där" är osäkert. Det kan lika gärna vara "båt" eller "skoskav". Gestikulera är annars hennes absoluta favorit. Inte sällan, vid måltiderna, sitter hon och viftar frenetiskt med armarna och tittar på Tove, som vanligtvis inte är sen att härma tillbaka. Total lycka. Sen har Frida också ett urgulligt sätt att säga "oooohhh" och med sina små läppar ser det helt enkelt underbart ut eftersom det alltid efterföljs av ett stort leende eller rent av skratt.

Hon är också haj på att klappa händerna och då och då vinkar hon också - oftast à la Ria Wägner. Nästa punkt på utvecklingsprogrammet, om mamma får välja, blir att säga och förstå "lampa".

Idag, söndag, har Tove varit aktiv värre. Det började med att hon och Kristin gick ut och sådde en del i pallkragelandet. Hon berättade stolt för mig vad som var sått i respektive låda. Innan lunch hann hon också med ett eget "rally" på en av stenarna på tomten. Upp och ner och upp igen och ner igen (ni förstår) gick hon en bra stund, samtidigt som hon med emfas förklarade vad som händer om man faller och samtidigt var det ett slags direktreferat från hennes vandring.

Mer fart blev det under eftermiddagen, då hon först lekte ett bra tag med grannflickan och sedan åkte de två med sina respektive mammor på en familjegympa. Ännu mer hopp, studs, spring och bus. När hon sedan kom hem, strax efter 17.30, åt hon förvisso upp hela middagen men var rejääääääääält trött. Några minuter senare somnade hon på soffan men som de genomschysta föräldrarna vi är väckte vi henne omgående för pyjamas-, blöj-, välling- och tandborstfinalen. Inte så poppis, men det funkade.

Fridas dag har varit något stillsammare. Höjdpunkten var garanterat när Tove och grannflickan var inne hos oss och lekte ett tag. Frida fick då "vara med" och på ett öra hörde jag att hon skulle få vara patient. Tove och grannflickan var dock snäll med sin sjukling och om hon var lite krasslig blev hon med all säkerhet frisk.

Hoppas förresten att ni har överseende med layouten på den här bloggen. Det är inte så enkelt att få det snyggt, särskilt om man har många bilder.

Eftervärkar och beröm

De två nätterna som hittills varat efter napp-borttagningen har inneburit ett uppvaknande per natt med djup ilska, saknad - ja nästan hysteri från Toves sida när hon inte får napp. Insomningarna har gått mycket bättre och det är nästan bara som en reflex hon ibland på dagtid frågar efter napp. Så, avvänjningen "Jaslin style" har gått riktigt bra.

Idag hade jag ett slags avslutningssamtal för Tove på sitt nuvarande dagis. Där går hon bara ytterligare två veckor, sedan skolar vi in henne på ett nytt dagis.
Tove fick i princip bara "beröm" eller i alla fall goda vitsord. Intellektuell, glad, trevlig, positiv, påhittig, initiativrik... Jag satt såklart bara och sög i mig. Dessutom är hon ett riktigt "dagisbarn" som alltså älskar dagis - inte minst illustrerat av kommentaren från personalen:
"Det är full rulle hela tiden".
Tack, vi vet.

En liten hjälte

Jag trodde i och för sig att det skulle gå ganska bra hos tandläkaren, men att hon skulle vara lite rädd och att jag skulle behöva hålla handen.

Men Tove överträffade alla förväntningar. Visserligen lite tillbakadragen, men utan krusiduller började hon med att överlämna alla nappar i en påse till tandläkaren. Efter att hon berättat att hon är tre år, klättrade hon upp i stolen. Att den gick att hissa upp var såklart en bonus. Sen lade hon sig lydigt och öppnade munnen på vid gavel innan tandläkaren ens bad om det...

Tandläkaren fick titta, känna och peta med det vassa verktyget på och mellan tänderna utan att hon sa ett knyst. Både innan och efter kontrollen, som bara tog någon minut, fick hon busa lite genom att spruta vatten på golvet med hans lilla vattenstråleverktyg, som annars används att skölja bort diverse klet i munnarna. Och så fick Tove välja två leksaker - hon tog två likadana snurror.
Tandläkaren var verkligen bra och gjorde det hela till ett litet äventyr och såna brukar Tove sällan banga.

Efteråt frågade jag Tove hur hon tyckte att det var.

"Lite läskigt", sa hon vilket gör hennes insats och yttre lugn än mer imponerande anser två löjligt stolta föräldrar.

Nu på kvällen var det emellertid ingen dans på rosor för Tove att somna. Under nästan en timme, med mycket gråt, bad hon att få nappen trots att jag och Kristin om och om igen förklarade läget. Till slut somnade hon av ren utmattning i vår säng där hon får ligga hela natten. Vi räknar med en omställningsfas på några kvällar och det smärtade att se att hon verkligen led fram till dess att snarkningarna tog över, vilket de gjorde nästan mitt i ett gråt. På sitt sätt fascinerande.

Hinna, hinde, hint?

Tove åt sin frukostgröt på rekordtid idag. Det sa "slurp" så var den iskottad. Ja, det gick till och med så fort så att mjölken hon hade i glaset vid sidan av fortfarande var orörd. Det fick Tove att stolt och förtjust konstatera faktum samtidigt som hon pekade på glaset:
"Jag hinde inte dricka upp mjölken först!"

I bilen på väg till dagis (jaja, jag ska lämna den hemma och cykla eller gå med dem - snart, snart) ville Tove att jag skulle sjunga Bä-bä.
Så jag började och körde den något modifierade varianten där man bland annat lägger till ett litet "ull-i-rull-i-rull" medelst vissa gester "bakom Bä, bä, vita lamm, har du någon ull?" Det var fel.
"Nej, nej, den vanliga!", rättade hon mig.
Det var bara att börja om och köra den ursprungliga versionen.

Vem är vem?

Ena bilden: Tove tio månader. Andra bilden: Frida idag, 10,5 månader. Det är inte utan att man skulle kunna tro att de var syskon - minst.

Udda passion

Likt sin mamma älskar Tove att plocka mat från trädgården (kryddor, grönsaker, bär) och äta. Det lär bli full kubbning dem emellan i sommar när ärtorna, morötterna och allt annat i pallkragelandet har vuxit till ät-storlek.

Än så länge är det inte så mycket som går att nypa åt sig, så då får man ta det som finns. Gräslök. Idag, när vi nyss avslutat ett inköp av killen vid glassbilen (jo, den kommer till oss också!), sprang hon raka vägen till buketten med gräslök och ryckte till sig en rejäl knippe - i vardera handen. Sen satte hon sig och såg på sin favoritfilm just nu - Nalle som bor i ett stort blått hus - och tuggade i sig alltihop. Hon är knepig, Tove.

Nu sover båda kottarna och Tove ligger nu och snarkar med nappen i ena mungipan - för sista gången. I morgon är det Dagen N - som i Nappfarväl. Då är det nämligen dags för hennes livs första tandläkarbesök. Tandläkaren ska få alla napparna - och naturligtvis också ska titta på hennes tänder. Det blir oerhört spännande och se hur hon reagerar på båda sakerna. Vi har pratat mycket om både tänderna och napparna och hon nästan ser fram emot det (verkar det som) men vi får väl se när det blir skarpt läge.

Kurragömmaträningsläger påkallat

Med frugorna på annan ort hade jag och två kompisar - med två respektive ett barn - bestämt att ta en eftermiddag tillsammans. Ena barnet, en pojke, är halvåret äldre än Tove så de två, samt grannflickan som var med en stund, lekte ett tag tillsammans. Det senaste är att vara sjörövare på en stor sten hos grannarna. Huga.
Annars var det inte förrän mot slutet av kvällen som Tove och pojken lekte en längre stund tillsammans. (Annars är det korta försök till interaktivitet innan den ena viker av till något helt annat.) Någon sorts kurragömma rundade av dagen och även om jag inte fokuserade på dem tror jag att bägge fann ett och samma favoritställe att gömma sig när den andre "var". Hmm, blir till att snacka lite taktik med Tove tror jag.
Frida fann sig väl tillrätta på en filt på gräsmattan. Där satt hon en lång stund med en uppsättning leksaker, och under en kortare period även för sig själv men verkade trivas bra med det. En liten kryputflykt till en av Toves stolar i närheten gick inte av för hackor.
Dagen till ära rev vi av två vår-premiärer, åtminstone för oss Jaslinare. Grillning samt sitta utomhus och äta middag. Solen värmde, vinden kylde men som de karlar vi är snöt vi oss i skjortärmen och dukade upp på verandan.
Med sammanlagt fem barn blir det lätt lite splittrat men det hela förflöt ändå helt acceptabelt. När våra vänner åkt hem var det bara en formalitet att få barnen att somna i respektive sängar. Och när jag för en stund sedan tittade till de små juvelerna låg de närapå i samma ställning som jag lämnade dem i. Det tyder på ett mycket hastigt insomnande.

"Vad är det med Oskar, då?"

Tove sitter i badkaret och har en monolog och frågar sig själv - eller någon låtsaskompis kanske - gång på gång hur läget är med Oskar. Ingen verkar veta.

Vi har nyligen kommit hem från en promenad till en lekpark. Väl där kände Tove att hon var hungrig, så vi gick till macken och delade på en varm korv med bröd. Frida sov hela tiden. På väg hem igen blev Tove kissnödig och i ett skogsparti stannade vi till. Hon ville absolut inte ha någon hjälp och innan jag hann reagera hade hon dragit ner trosor och byxor och stod rakt upp och kissade. Det mesta hamnade i kläderna och vi hade inget ombyte med oss... Gångväg hem: cirka 30 minuter. Hon fick i alla fall ta av sig allt och låna en reservbyxa av Frida. Sen virade jag om henne en filt och så en rask promenad hem. Burr.
Kuren blir alltså ett varmt bad och jag har också petat igång en brasa så att vardagsrummet blir rejält mysigt.

Jag är för övrigt ensam med småbruttorna i helgen. Kristin är på ett japanskt spa/mys-ställe i Stockholm hela helgen med några väninnor - och digitalkameran.
Så vi har ett fotolöst FF här i Grävlinge.

Klippning, Nalle-kalas och syskonkärlek

I går eftermiddag var det dags för tredje gången (tror jag). Tove skulle klippa håret och som vanligt är det mammas kusin Johanna som är tilltrodd. Jeepen framför spegeln i salongen är en schyst plats att bli klippt på.

(Som kuriosa kan jag nämna att jag satt i en exakt likadan jeep när jag var liten och blev klippt. Det var på Tuna i Luleå under det ljuvliga 70-talet.)

Tove sitter alldeles tyst i förarsätet och tittar med vakande ögon i spegeln. Emellanåt rattar hon jeepen till okänd destination, men mestadels vilar allvaret över denna stund.

Senare på kvällen, hemma, dukade Tove upp till ett kalas för ena Nallen. Han fyller tydligen 40 år. Tove ordnade en hörna i köket för denna tillställning och plockade fram tårta, kaffe, skedar, fat och en massa annat. Hela familjen var bjudna. Parallellt med ett konstant resonerande och förklarande sprang Tove fram och tillbaka mellan köket och barnrummet eftersom hon hela tiden kom på nya saker som måste plockas fram. Inte sällan hade hon något i handen när hon sprang iväg, och denna sak lämnade hon sedan i barnrummet när hon hämtade nästa sak. Och så kom hon på att hon glömde den första saken... ja, så där höll hon på bra länge. Till slut kunde hon sitta ner (i kanske tio sekunder) så fick vi sjunga för Nalle och äta vårt fika.

Nu under torsdagsmorgonen satt Frida på golvet efter frukosten och lekte. Tove satte sig bredvid och som brukligt är skrattar Frida rejält när storasyster är i närheten och särskilt när hon ägnar sin uppmärksamhet åt Frida. Det är det roligaste som finns!

Tryggt när krokodilen kom

En bekant går med sin dotter, lika gammal som Frida, på en öppen förskola varje onsdag. Idag hakade vi på, sedan vi lämnat Tove på dagis.

Sångerna var många och det finns en del övrigt att önska kring min repertoar (och sångröst), men när det kom gamla evergreens som "Idag så träffa' jag en krokodil..." samt "Imse vimse spindel" (dock med en andravers som jag inte har hört) kändes det bättre.

Frida verkade hur som helst tycka att allting var jättespännande och tittade sig storögt omkring hela tiden. En lustig boll fångade hennes uppmärksamhet mot slutet och med den i handen skrattade hon stort, dock med mycket sömn i ögonen.

Tiden, 10-11, är inte optimal men med lite vilja och planering funkar det.

Äventyr i underjorden

Avloppet i badrummet har gurglat flera månader och det föranledde mig och Tove att gå ner under huset, genom en golvlucka vi har i ett rum, och lyssna på avloppsrören samtidigt som Kristin spolade i toaletten. Det var lite läbbigt, men otroligt spännande!

Några konkreta diagnoser kunde vi inte ställa - där vi kände på rören samt lyssnade lät det som det skulle, alltså ett stilla porlande. Högtrycksspolning nästa.

Experiment

Tove har utan tvekan en fallenhet för bokstäver. I födelsedagspresent fick hon en bok med övningar om just bokstäver och ord. Den är rekommenderad från fem år. Den satt hon och Kristin med i går kväll och de första uppgifterna klarade hon i princip utan hjälp. Imponerande. Så, idag gjorde jag ett litet test. På datorn skrev jag fyra ord och sedan samma fyra ord igen, fast upp och ner. Sedan bad jag henne att dra ett streck mellan de likadana orden. Det fixade hon galant. Nu sitter hon i mitt knä och vill skriva själv på bloggen, och det är klart hon får:

jhijh hgjfhbhb uuhhuhhghhg ghhhfhjdruytyygryugtgby uytyu uhuhthuyyhuhtuhhhuthu uthhhhhhhhfuyyh huyjyhymnbvcxzikl.

Solklart, eller hur?