En liten hjälte

Jag trodde i och för sig att det skulle gå ganska bra hos tandläkaren, men att hon skulle vara lite rädd och att jag skulle behöva hålla handen.

Men Tove överträffade alla förväntningar. Visserligen lite tillbakadragen, men utan krusiduller började hon med att överlämna alla nappar i en påse till tandläkaren. Efter att hon berättat att hon är tre år, klättrade hon upp i stolen. Att den gick att hissa upp var såklart en bonus. Sen lade hon sig lydigt och öppnade munnen på vid gavel innan tandläkaren ens bad om det...

Tandläkaren fick titta, känna och peta med det vassa verktyget på och mellan tänderna utan att hon sa ett knyst. Både innan och efter kontrollen, som bara tog någon minut, fick hon busa lite genom att spruta vatten på golvet med hans lilla vattenstråleverktyg, som annars används att skölja bort diverse klet i munnarna. Och så fick Tove välja två leksaker - hon tog två likadana snurror.
Tandläkaren var verkligen bra och gjorde det hela till ett litet äventyr och såna brukar Tove sällan banga.

Efteråt frågade jag Tove hur hon tyckte att det var.

"Lite läskigt", sa hon vilket gör hennes insats och yttre lugn än mer imponerande anser två löjligt stolta föräldrar.

Nu på kvällen var det emellertid ingen dans på rosor för Tove att somna. Under nästan en timme, med mycket gråt, bad hon att få nappen trots att jag och Kristin om och om igen förklarade läget. Till slut somnade hon av ren utmattning i vår säng där hon får ligga hela natten. Vi räknar med en omställningsfas på några kvällar och det smärtade att se att hon verkligen led fram till dess att snarkningarna tog över, vilket de gjorde nästan mitt i ett gråt. På sitt sätt fascinerande.