Ingen regel utan undantag

Strax innan läggdags för brudarna var det hully-gully i ena fåtöljen. De satt bredvid varandra, krälade över varandra, hoppade ner och gömde sig för varandra bara för att åter klättra upp och sätta sig - hela tiden ljudligt skrattandes.

Vår "regel" om inget bus efter klockan 18 fick vila idag.

Sluta! Igen!

Tove kan ibland uppfattas som en smula ambivalent. Ett exempel, vid kittlingsbuset:

1. Tove står ungefär en decimeter ifrån mig (där jag sitter på golvet) och säger: "Fånga mig!"

2. Jag säger att hon står för långt bort och att jag inte når.

3. Tove flyttar närmare och ler busigt.

4. Jag fångar henne och börjar kittla henne.

5. Tove skrattar.

6. Tove säger: "Sluta!" men skrattar vidare.

7. Jag slutar.

8. Tove säger: "Igen!"

Vi börjar om på punkt 1.

Idel sjuklingar - nästan

Fridas tredagarsfeber har gått över. Men hon har inte riktigt kommit tillbaka i form. Framför allt sover hon mer och oftare. Men aptiten är mer eller mindre tillbaka i gammalt gott slag så det är nog ingen fara med henne.

Kristin har ju varit sjuk sedan förra tisdagen och egentligen inte riktigt blivit helt kurant. Fortfarande har hon ont i halsen och är lite trött.

Och så jag, då. Åkte på något under helgen och var ganska däckad hela måndagen. Idag känns det bättre men gammelkroppen behöver vila lite extra mycket.

Men så har vi då det vilda, busiga, sprudlande undantaget Tove. Inget spår av att ha blivit smittad men ändå får hon vara hemma från dagis idag och troligen även imorgon. Flera av hennes kompisar där har nämligen drabbats av magsjuka och vi känner att vi har fått nog av krämpor i familjen för i år.

Med tanke på familjens generella status för temat för leken på förmiddagen given...

40 grader

Sedan igår kväll, onsdag, har Frida haft kraftig feber. När alvedonen verkar blir hon mer eller mindre sitt gamla, vanliga jag. Men oftast är hon - såklart - grinig och utan någon nämnvärd aptit. Fast hon dricker skapligt och sover en hel del.
Tove fick tredagarsfeber vid ett tillfälle förra året (åtminstone är det vad vi då misstänkte) och som vi kommer ihåg det tedde det sig snarlikt. Plötslig hög feber som håller i sig några dygn.
Vi får väl se vart detta slutar för Frida.
Kristin är hemma "av egen hävd". Hon är sjuk, alldeles själv. Halsont och hängig.
Dessbättre är både jag och Tove friska, fast hon sade att hon kände lite ont i halsen under eftermiddagen. Vi har infört pussförbud mellan de olika klustrerna i familjen. Pussförbudet har dock ingen vidare efterlevnad.
----------
Idag var jag på utvecklingssamtal för Tove. Goda vitsord över nästan hela linjen. Hon äter jättebra (de måste t o m be henne ta det lugnt med grönsakerna eftersom det annars inte räcker till alla), hon har en utvecklad tal- och uttrycksförmåga, hon klär på sig nästan bäst av alla trots att hon är yngst. Bland annat. Och det känns så himla skönt för mig och Kristin - och Tove förstås - att hon nu trivs jättebra på dagis. Både med kompisar (det kan växla från dag till dag vem som är hennes BÄSTA kompis) och fröknarna.
Det var ju lite si och så med trivseln i början för Tove på hennes nya dagis men nu får vi jaga henne i tio minuter varje eftermiddag när det är hämtningsdags.
----------
Under aftonen hade Tove ett av sina patenterade uppträdanden. Denna gången fick vi veta hur olika djur går/tar sig fram. Tyvärr fick jag inte med hennes förklaring av laxens rörelsemönster, men det innefattade att stjärten åkte framåt och bakåt. Det var underhållning på mycket hög nivå.
(Roligt också att se att Tove har fått olika egenskaper från många av sina släktingar. Från sin farbror har hon t ex fått att skratta åt sina egna tokerier/skämt.)

Lunchmössan på

Sagostund

Inte ofta som en busschaffis läser sagor för passagerarna. Men i Grävlinge händer det.

Ögon-aj men glad ändå

Frida har ögoninflammation och hennes vänstra öga ser ut som Anders Lillen Elkund i fornstora dagar men hon verkar inte lida av det.

Jag älskar dig, I love you, je t'aime

Vi avvaktar med Ich liebe dich.

Sängkammarshow

Som man ropar får man svar

Tove vaknade samtidigt med Frida - ungefär klockan 7. I vanlig ordning - på helgerna - får hon ligga kvar och rent av somna om ifall hon vill. Men, nej, hon ville kliva upp väl medveten om att vi då inte vill höra något trött gnäll under dagen.
När jag tog bort hennes blöja gäspade hon stort samt gnuggade sig i ögonen. Jag frågade då henne vad det betyder om man gäspar.
Hon funderade en stund, och svarade:
"Att man vill vara uppe."
Hon är klurig.

Snöbus och plåstertröst

Visserligen föll första snön för någon vecka sedan, men idag var det äkta snöpremiär, med pulka och bob. I backen hos grannarna åkte barnen ungefär 150 gånger innan lunch. Frida satt blick stilla i sin pulka och åkte ner, lät sig bli uppdragen, åkte ner, lät sig bli uppdragen... ni hajar.
----------
Efter lunch var vi inne - Kristin jobbar idag - och softade. Fast vid ett tillfälle tyckte tydligen Frida att det blev för lugnt så för att få lite fart rev hon Tove precis bredvid ögat. Inte så snällt. Men ett plåster kan få det grymmaste smärtan att kännas mindre.
Som någon slags konstig motvikt till det lilla överfallet sov Frida sedan tre timmar på eftermiddagen vilket hon inte gjort på ungefär ett år. Kanske skämdes hon.

Dagen efter

När två unga damer har fått leva ut delar av sina fantasier:

Varje barns dröm?

Idag var Tove och grannflickan med om något de sannolikt aldrig får vara med om igen. De fick ta Toves tuschpennor och rita järnet på väggen i hallen - helt fritt och med vår välsignelse.

Anledningen är såklart att vi om några dagar ska måla om och då kände vi att vi kunde bjussa på upplevelsen.

När jag först förklarade för dem att de skulle få rita på väggen såg de lite överraskade ut, men var med på noterna. När de sedan hämtat tuschpennorna och stod bredvid väggen frågade Tove:

"Men, var är pappret?"

"Nej, ni får rita på väggen. På tapeten. Inget papper, bara rita här", sa jag och knackade på väggen.

Då fattade de. Deras ögon blev stora som cd-skivor innan de lät all sin fantasi rinna ut över väggen med ett förbryllat men lyckligt leende över läpparna.

Det blev svamphus, prinsessor, allmänt kladd och också något namn på kompisar.

Frida hölls dock på behörigt avstånd från tuschpennorna. Jag menar, våghalsigheten har faktiskt sina gränser.

Hon, Frida, har för övrigt varit febrig några dagar men är nu helt återställd igen.