Kungligt besök

Ja, det är en älg, även om filmen blev mörk. Den har besökt oss flera gånger, men imorse var den ovanligt trött (eller trög...). Den stod kvar säkert 10 minuter innan mamma lyckades skrämma bort den. Den har tyvärr upptäckt vårt stora äppelträd och ätit på grenarna, så jag (mamma) hoppas den inte kommer tillbaka.

Annars har pappa ryggskott igen, men familjens brudar är hyfsat friska. Det är bara mammas nerver som börjar bli något ansträngda av att endast ha egentid ute med snöspaden eller på Maxi...

Ikväll har kusinerna Aron och Wilma varit här, samt morbor Stefan så klart och födelsedagsbarnet Linda samt mormor. Det blev en kladdig, högljudd och trevlig tacosmiddag med semlor efteråt. När gästerna åkt hem var Tove och Frida så trötta att det bara fanns två lägen - gråt eller ilska. Båda somnade sedan inom fem minuter.

Nya roller

Nyss, vid frukosten hemma, sa Frida till mamma i vars knä hon satt:
"Du är ett pöke (spöke)!"
"Jaha", sa K en smula förvånat, "vad är du då?"
"En trollunge. Och pappa är en ... noshörning!"
"Va!?", sa jag och fortsatte: "vad är Tove, då?"
"Hon är ... mormor!"
"Men ... vad är mormor då?"
"En liten häxa!"

Atopeket och Framgång i bassängen

Idag var jag, pappa, och la om mitt lilla bandage runt armbågen för tredje gången. Och för tredje gången sa sköterskan (det har alltid varit en ny):
- Oj, vad du var röd här, då.
Skillnaden mot de två tidigare ansåg sköterskan idag att en läkare skulle titta på armbågen. Han kom in, tittade sju sekunder och konstaterade:
- Du har rosfeber. Alltså streptokocker. Vi får ge dig ytterligare en penicillin-sort.
Man tackar. Nytt återbesök i morgon. Undrar vad de då hittar i armbågen. En släng av digerdöden, kanske? (Jag kollade f ö upp rosfeber på internet när jag kom hem. "Drabbar mestadels äldre", stod det. Ridå.)
Jag tog Frida med mig till apoteket, vilket hon med bestämdhet kallade Atopeket.
Hon var på ett strålande humör och hejade (och hej då:ade) glatt på kvinnan som gav mig medicinen, hon skrattade och flamsade i bilen och hon var med på noterna när jag busade med henne när vi stannade och tankade. Helt underbart, sålunda!
K och Tove var iväg på simlekis - som hade sportlov visade det sig. Men bada kan man ju göra ändå och nu tar Tove fyra simtag i följd!

Aj då...

Man ska aldrig säga det, än mindre skriva det, inte ens tänka tanken... Nu är nämligen i stort sett hela familjen krasslig. Tove och Frida är lite snuviga, mamma är supersnuvig och pappa har slemsäcksinflammation i armbågen och fick idag dränera svullnaden och ska äta penicellin i två veckor. Februari fick sin vilja fram ändå.

Men vi har roat oss så gott vi kan, bland annat med att äta semlor. Frida ville inte ha, Tove gillade mandelmassan mest och mamma och pappa gillade allt. Efter fikat tog vi glada kort - ett sätt att försöka få denna ganska sega dag att ändå bli okej.

Vad står det?

Igår, onsdag, gjorde även mamma och Tove en egen tv som de tittade på i myshörnan. Tydligen var det en lokal sändning över vårt område eftersom den visade vår egen familj. Observera att Tove skrivit något i övre högra hörnet ...

Idag var Tove "back in business" på dagis. En teori om hennes magont är att hon inte har ro eller vågar bajsa på dagis även om hon är nödig. Vi ska jobba på det.

Jag - pojken i familjen - är ledig idag och imorgon och för en gångs skull är hela familjen frisk. Någon liten hostning undslipper oss visserligen men det hör nästan till. Vår "katastrofmånad" februari, som har jäklats enormt med oss de senaste två åren, verkar skona oss skapligt i år.

(Bara för det lär väl nästa blogg-inlägg handla om att jag har brutit benet i innebandy.)

Nä, oj, nu är det visst Antikrundan på tv!

Hängig, men glad

Med pyjamaströjan bakfram tog en något krasslig Tove idag täten här hemma. Mamma fick snällt hänga med på pyssel (vi gjorde hus, moln, sol, blommor och annat som sedan blev en saga), kojbygge, muffinsbakning och mammapappabarn-lek.

På eftermiddagen blev hon lite mer hängig och kring middagen hade mamma två trötta och griniga barn kring benen. Men (som vanligt) gör mat susen och efter både middag och muffins blev det en faslig fart med en helt obegriplig boll-lek. Rättare sagt var leken säkert begriplig för Tove och Frida som skrattade och sprang hej vilt, mamma fattade däremot ingenting...

Nu ikväll hade Toves feber gått ner igen och snuvan är det ingen större fara med. Men vi väntar nog till imorgon med att bestämma om det blir dagis eller inte resten av veckan.

Kalasdax

Om en liten, liten stund ska familjens tre brudar gå på kalas hos granntösen, som fyller 6 år. Egentligen är bara Tove bjuden, men mamma och Frida får också följa med. Tove ville att vi skulle ta kort på de fina kalasklädda tjejerna.

Dessutom ville hon visa sin egen önskelista. Hon har skrivit den helt själv, frågade bara hur man stavar till stjärnor.

Så här står det:

Tove

önskar sig

en

docka

och

en

prinsesspussel

balettklänning

en klänning med stjärnor

Till Bolibompa

Tove har skickat sin första teckning till Bolibompa. Det är en "kompisteckning". Helt själv har hon skrivit: Hej, jag heter Tove och jag har ritat och målat min kompis Olivia". Nu håller vi tummarna för att Bolibompa-Ylva visar teckningen i TV.

Alla hjärtans dag

Med en arbetande pappa och två snuviga och lite febriga småbrudar blev det en hjärtedag inomhus - trots ett fantastiskt vackert vinterväder ute. För att fira dagen skulle vi baka. Tove bestämde att det skulle bli "kladdtårta". Den blev lika vacker som god (om vi får säga det själva).

Lite senare på eftermiddagen värmde Tove upp inför kvällens deltävling i Melodifestivalen. Men för henne är det fortfarande förra årets låtar som gäller. Nu har hon dessutom snappat upp hur den stora idolen dansar...

Till sist några exempel på de allt längre ord som Tove läser utan större problem:
snuttefilt - våningssäng - äppelträd - mjölkmonster - kittylinne - bamsekort - fönsterbräda - frukostbröd - simlekis - näsborre - hustomte - korvgubbe - hajbajs...

Nästa generation hockeyproffs + manager

Hård i rinken.

Tuff i förhandlingen.

Underbar vinter!

Den här helgen har varit en verklig vinterhelg. I lördags träffade vi familjen K (med lillasyster I och storasyster E) i den stora pulkabacken inne i samhället. Den är betydligt högre och längre än grannarnas slänt, där vi oftast åker. Båda brudarna ääääälskade att åka både längre och snabbare.
Frida åkte bob med jämngamla dagiskompisen I. De tjöt i högan sky hela vägen ner, skrattade hela vägen upp och sa sedan ett unisont "igen" innan de åkte ner igen. Tove och och E åkte pulka, tefat, rullade och avslutade med att klättra i ett träd när de skulle ha "utspaning".
Efter förmiddagen i den stora pulkabacken åkte pappa och köpte ordentliga hjälmar åt brudarna. Fridas fick vi spänna in lite för att den skulle passa.... Dagen fortsatte sedan med lek och fika - hemma hos oss - med I och E.


Imorse när vi vaknade snöade det lappvantar. Tove ville helst gå ut direkt (kl 07.30) och tyckte inte hon behövde nån frukost. Väl ute byggde vi (mest pappa) en snöborg, vi skottade, åkte bob och pulka i vår egen minibacke samt gjorde snöänglar. Vi var ute ett par timmar och båda brudarna fullkomligen slukade lunchen när vi sedan kom in.

Sendare på eftermiddagen åkte familjens tre brudar på familjejympa. Där var också Toves kompisar E och O och Fridas kompisar I och E (och mammas kompisar U och A). Jag (mamma) blev återigen imponerad av både Tove och Frida, de jympar med stor entusiasm och jag fattar faktiskt inte att de orkar springa så mycket och så fort. De småjoggar ju inte direkt, utan spurtar hela tiden. När mamma kom hem från jympa för vuxna nu ikväll kunde pappa berätta att båda brudarna somnat mycket snabbt.

Stol-leken har betydelse

Stackars lilla foten

Blånageln på stortån har hon haft länge. Varje gång hon ser den säger hon:
- De blått dä.
Idag blev lillfoten än värre tilltygad. Korgen med klossar landade på foten och Frida grät i högan sky. Mamma, pappa och Tove blåste och ojjade och vartefter plåstren kom fram och sattes på så blandades gråten med fnitter. För det var ganska bökigt och pilligt och killigt när två stora plåster skulle sättas på två små tår. När allt var klart skrattade Frida, trots att tårarna fortfarande var kvar på kinderna. Hon tittade på tårna, sedan på mamma och konstaterade:
- Nu känns bättle!

söndag igen

Så har det gått en vecka igen... Det var varit dagis, jobb, måndagsmiddag hos vänner, torsdagsledigt med lek hos kompisar, ryggskott, vila och mormormiddag. En ganska vanlig vecka, förutom att pappa rör sig som en 90-åring.

Idag söndag är det kalasdax för Tove. En av hennes dagiskompisar har fyllt 6 år. Kanske får även Frida följa med på kalaset, eftersom pappa inte är i form. Men förhoppningsvis kan mamma och Frida gå på jympa när Tove är på kalas.

Just nu sitter båda brudarna i badet. Bilden på Frida är från tidigare i veckan. Den senaste trenden är både trasa och hink på huvudet.