Snutt-tvätt

Oundvikligen var vi tvungna att tvätta Toves snutte idag. Det gick hon med på utan knussel och när tvättmaskinen börjat arbeta satt hon och Frida på golvet några minuter. Tove var noga med att berätta för Frida att där minsann (samtidigt som hon pekade på den genom rutan) var hennes snutte.

----------

Idag var det också det stora kalaset för kusinen M på hans 5-årsdag, vilken i och för sig inföll för en månad sedan. Fullt hus hemma hos honom och en bilbana som visade sig vara knixig att montera ihop. Men till slut stod den där och M körde så att bilarna flög ut från banan, genom rummet. Säkerligen en ganska uppskattad present.

Tove och Frida höll en ganska sansad och låg profil genom hela kalaset och otroligt nog lyckades vi hålla båda vakna i bilen, de cirka 45 minuterna det tar att köra hem, trots att det var mörkt ute.

Sen var det bara en formalitet att få dem i säng efter lite kvällsmål samt Bolibompa - Tove lyckligt sniffandes på sin nytvättade snuttefilt.

As good as it gets

Jag var på inskolningssamtal igår, torsdag. Låt mig citera Fridas inskolningsfröken:

"Det här är det lättaste inskolning vi någonsin haft."

Inte utan att man blir lite stolt. Men sanningen å säga ska personalen själv ta åt sig stor del av äran. De är fantastiska och det är en sådan värme och mysig stämning - inte bara på Fridas avdelning utan den genomsyrar hela förskolan. Tove gick ju, som sagt, på grannavdelningen t o m förra våren.

Fridas förstaplats firar vi med en bild på snyggning, tagen i slutet av november förra året. En särskild passning/hälsning genom mittzonen till "lill"-kusinen uppe i Luleå.

Febrig Frida och lite BolibompAAAAAAAA!

Jag var hemma med Frida idag. Hon hade feber igår, troligen framkallat av den Priorix-spruta hon fick förra veckan. En mycket vanlig reaktion och inget allvarligt.

Men av febern märktes inte mycket den här dagen. Hon rafsade snabbt ur allting ur hennes och Toves lådor i hallen på förmiddagen och satte på och av handskar och mössor i en rasande takt.

Frida sjunger gärna med i de snuttar - även om det bara är sista stavelsen av en hel lång vers - hon kan. T ex den här:

Hjälmtvång

Det flamsas ganska rejält när brudarna badar tillsammans. Ni ser ju själv.

Den buktande underläppens försvinnande

Jag pratar om Fridas dagis-lämnarunderläpp. Den har doppat ner i ytterkanterna när vi har lämnat henne varje morgon sedan vi återupptog dagiset efter jul. Ibland har hon även gråtit en skvätt. Men, i onsdags vände det. Sedan dess är glada miner och skratt vid hämtning, lämning och - enligt rapport - tiden där emellan. Sover som en stock (bortåt två timmar) och äter duktigt.
Att Tove älskar sitt dagis vet ni redan. Ytterligare ett bevis på det:
När K i onsdags (tror jag) hade hämtat båda brudarna (T sist) så säger T till K när de bara åkt 50 meter från dagis:
"Mamma, jag har glömt att äta mellanmål, så du kan skjutsa tillbaka mig till dagis nu."

En liten hjälte

Följande fick jag berättat för mig av Kristin:
Hon sitter i soffan och pustar ut efter träningen söndag kväll. Helt plötsligt, klockan är efter 21 och flickorna har sovit i flera timmar (jag spelar innebandy), öppnas dörren till barnens rum och T kommer utstapplandes, nätt och jämnt vaken. Håret är rufsigt och hon blundar.
K förstår vad det sannolikt är frågan om och undrar om T är kissnödig. T nickar knappt synbart.
Så mer sovandes än vaken sitter T på toastolen och kissar innan hon blir tillbakaburen av K till sängen där hon somnar om på sex tusendels sekund.
Helt makalöst!

Räddaren i nöden

Nja, så illa är inte läget. Men det är en bra rubrik! Och läsvärd bok också för den delen.

Nå, mormor sover över hos oss i natt och det öppnar oanade möjligheter för mig och frugan. Det tänker vi utnyttja i afton till att gå på bio - något vi inte gjort sedan Mississippi brinner hade premiär. Ungefär.

Det blir Försoning och en arbetskamrat tyckte vi skulle sätta oss längst bak å hångla. Vi får väl se...

I och med att mormor kom hit är det hon som ska hjälpa Tove med allt. Jag och frugan har förpassats till läktaren och ärligt talat är det lite skönt.

Och så lite annat ...

Om ni inte har varit inne på länge finns det rapporter, med tillhörande bilder, här nedanför från jul x 2 samt nyår.

I just det här blogginlägget är jag jäkligt 2008.

----------

Först vill jag berätta om Tove, snarkaren. Eller, fejk-snarkaren egentligen. Kristin sa nämligen åt henne att Frida blir lugn vid läggdags om hon hör Tove ligga och sova. Så, en kväll när T hade lagt sig först men inte somnat, gick vi in med F och la henne också. Strax efter att vi stängt dörren hörde vi Tove dra timmerstockar på låtsas för att få den gråtandes Frida lugn – och hon lyckades! Jag och Kristin satt såklart utanför i soffan och garvade – det är vad vi kallar omtanke!

----------

Till trettonhelgen kom så en del snö och Tove kunde tillsammans med grannflickan slänga på sig skidorna och köra lite skejting på vägen. Tyvärr, när detta skrivs en vecka senare, har all snö regnat bort.

----------

Tove har blivit en än större tjej. Numer är nattblöjan ett minne blott! En liten incident har skett på fem nätter - i övrigt har hon klarat sig från att kissa i sängen. I morse kom hon in till oss strax efter klockan 6 och lät meddela att hon var kissnödig. Heeeelt perfekt (okej, tidpunkten var inte optimal men det var hennes handlande).

----------

För någon dag sedan provade både Tove och Frida mammas nyfådda jättetossor. En smula oproportioneligt kan man tycka...

----------

Idag, fredag, fick Frida sin andra omgång av vaccin - d v s spruta. Inte helt populärt men det gick över fort. Nu får vi bara se om det kommer en reaktion inom den närmsta tiden.

Det var frugan som var med henne på BVC och sedan i måndags är det nya tag som gäller i familjen. Jag har börjat jobba, och på heltid dessutom, och barnen går på dagis 8-15. (Följaktligen jobbar frugan deltid.) Lite gnäll har det varit från Frida just när frugan (som både lämnar och hämtar) åker från dagiset men det har gått över på nolltid och hon sover, äter och leker jättebra.

Nyåret

Det firades hos några bekanta i stan, där vi också sov över. Skönt! God middag, såklart, där vi hade två sittningar (minst). Barnomhändertagandefaktorn var hög. Vid den ena sittningen Frossade Frida Friskt Från Falukorven. Oxfilén behöll vi vuxna för oss själv.
----------
Som en spurt innan det var läggdags hoppade Tove och värdfamiljens son, knappa året äldre, i soffan. Eller, vänta, är det verkligen sonen? Kanske är det ... Spindelmannen!?
----------
Några stämningsfulla tomtebloss på gården och ett par raketer i skyn hann barnen se innan de drog plösen över näsan och vi vuxna fick några timmar utan skuttande barn omkring oss.




Gott nytt år!

Jul nummer två i ett annat nötskal

Några dagar sedan vi återvänt hem inföll faktiskt julafton nummer två. Nu med sör-familjen. Här höll Tove en mer återhållsam image, jämfört med i Luleå, vid julklappsutdelandet och satt mestadels nöjd i soffan och fick ytterligare några paket. Ändå verkade hon fastna för ett litet piano som egentligen var Fridas julklapp.

När allt var utdelat var det – som det ska vara – papper och julklappar (det vill säga leksaker) överallt men på något magiskt sätt hamnade allting rätt till slut.

Frida och mammas kusin J satt och lekte ett tag, vilket Frida tyckte var alla tiders.

Julen i ett nötskal

En tågresa från Uppsala till Luleå tog oss väldigt mycket närmare tomten. Tove väntade och längtade säkert en hel del men var ändå ganska samlad.
Men då väl klockan klämtade på julaftonen, och hon spejade ut genom fönsteret i den mörka norrbottniska natten och såg tomten komma, fick hon något allvarligt men uppspelt över sig. Hon hade ju ritat en teckning som hon ville ge tomten och hon stod tålmodigt och väntade på honom när han krånglade sig in altanenvägen. Tomtens renar parkerade tydligen bakom en boda och på vägen därifrån fastnade han i en mjärde… Förmodligen första gången i livet han råkade ut för det. Nå, då han väl lugnat sig såg han till slut den uthålliga Tove stå och räcka fram teckningen till honom och också bli belönad med en försiktig kram. På frågan om det fanns några snälla barn här klargjorde Tove att det fanns det och hon poängterade också:
”Och så Frida, förstås!”
När tomten hastat vidare fick Tove och faster Lena stå för julklappsutdelandet och Tove tog uppgiften på stort allvar. Hon var en riktigt duktig paketförmedlare och hade knappt tid att öppna sina egna.
Frida spankulerade också omkring och ryckte i snören och papper lite här och var.

Tyvärr råkade både Frida och Tove ut för varsin förkylning med lite öronbesvär så mycket av tiden fick spenderas inomhus. En promenad, på juldagen, hann vi dock med – ut på isen.







De olika bilderna är från
1. När Frida tränar armmusklerna
2. Frida hjälper hamnarbetarn med paketöppning
3. Frida dricker kvällsvällingen i farmors knä
4. Frida och Tove busar i farmor och farfars gungstol
5. Frida och Tove klär granen
6. Tove provar sin nyfådda julklapp - Fia med knuff
7. En ganska skaplig vinterbild från vår promenad på isen. Attans då att det är en brorson som tagit bilden.





Och så, det bästa av allt:
Tove möter Tomten.

Utsikt från ett fönster

När vi vaknade denna morgon var detta vad som väntade oss:

En liten tjej i familjen, jag säger inte vem, blev ganska uppspelt. Den allra minsta tjejen är tyvärr förkyld och får hålla sig inne någon dag.