Billiga i drift

Nu har även Frida fattat stort tycke för blodpudding. Till lunchen idag slevade hon i sig två skivor med äppelmos på några ynka minuter. Gratis är gott, billigt är bedårande.
Det kommer, inom kort (några dagar), en återblick medelst bilder och rent av en filmsekvens från juläventyret i den fjuttigt vitbeprydda Luleå.

Morgonspring

Om några timmar lämnar vi hemmet för julfirande i norr. Men en vit sådan? Knappast - de har haft plusgrader länge nu och all snö är i princip borta.

Vi åker först till Uppsala varifrån vi tar tåget. Ett äventyr som Tove har väntat på länge nu. Och för att vara i toppform inför detta la hon in ett sista träningspass denna morgon. Filmen togs för cirka tio minuter sedan och hon springer fortfarande fram och tillbaka. Det är nästan så att jag tror att det blir en tecknad serie-grop i golvet där hon lubbar.

Ni läser sannolikt det sista blogginlägget innan jul och därför passar det väl ganska bra att önska er en skön jul med era nära och kära.

Puss, puss.

Running in the family

Tove lärde sig att fräsa ut snor genom näsan för ungefär ett år sedan. Det dröjde inte länge förrän hon tog i så det knakade om det: hon snöt sig som farfar, helt enkelt.
Vi skönjer nu ett släktdrag. Även Frida har nämligen på kort tid lärt sig att fräsa själv med näsan (med eminent undervisning från Tove och eftersom F har varit snorig ett par veckor nu) och när hon tar i ligger hon inte långt efter varken storasyster eller farfar.

Lucia-enhörning

Lite fakta

Tove är nu uppe i tresiffrigt. Vid en mätning nu på morgonen kunde vi konstatera att hon var på pricken 100 centimeter lång!
----------
Förra veckan var jag med Frida på 1,5-årskontroll. Det brukar innebära spruta också men hon hade varit febrig kvällen innan och därför fick den anstå till januari.
Frida var inte på sitt bästa humör och protesterade vilt till i princip allting. Men det gick ändå att väga och mäta henne (någorlunda) och här är lite kalla fakta:
Hon vägde 11,5 kilo och var 80 centimeter lång.
Tove, när hon var 18 månader, vägde 10,9 kilo och var 81,5 centimeter.
----------
Själv har jag gått ner två kilo sedan i somras. Vete sjutton hur det gick till...

Framtidsplaner

Presentation

Okej, vi tar det från början.

Den här bloggen handlar om en anspråkslös familj och framför allt dessa två gynnare (varav den ena läser högt ur Agatha Christies Dolken från Tunis):

Vi har alla ett efternamn och det börjar på J. Något A i efternamnet finns inte hos någon men mamma (till gynnarna), och endast hon, har ett A som mellannamn.

Såja, då var det klargjort.

----------

Inskolningen för Frida fortskrider bättre än alla förväntningar, och de var ändå skapligt högt ställda.

Emellertid har hon hajat nu vad det är fråga om och från och med när vi kommer fram till hennes förskola tills dess att jag åker därifrån är det lite gnäll och en smula gråt. Men fröknarna säger att det går över fort och att hon sedan är glad och pratsam på det stora hela resten av dagen. Att sova där är heller inget problem. Första dagen, i fredags, protesterande hon i en minut och sov sedan i 1,5 timmar.

----------

I måndags kunde jag och frun, efter att ha lämnat barnen på dagis, åka in till stan och ha ett par timmar helt för oss själva. En fika, lite shopping, lunch, lite mer shopping och så hem. En tupplur följde innan vi hämtade barnen igen. Denna vardagslyx har vi inte upplevt på flera år.

En ute, en inne

Eftersom Tove och Frida går på olika förskolor, var jag och frugan tvungna att dela på oss. Jag följde med F till hennes dagis där hon snällt tog på sig lucialinne, glitter i håret och höll en batteridriven lucialampa i handen. Hur söt som helst, förstås.

Och trots att hon bara varit i faggorna knappt två veckor har hon ändå snappat upp rörelserna till en del sånger, så hon viftade på till "tippe-tippe-tipp-tapp" och några andra sånger.

----------

Tove och hennes kompisar fick palta på sig ytterkläderna och framträda utomhus. Men det gick bra och fördelen är då också att t ex mormödrar kan komma och titta. Det var väl några minusgrader ute men det ska väl en brutta med lite norrbottniskt blod tåla.

----------

Kristin jobbar i helgen - alltså är jag ensam med tjejerna. Då kan man släppa lite på "reglerna" kring matbordet. Säg inget till frugan, bara.

----------

Under lunchen idag, söndag, sa jag till Frida och Tove att vi älskar dem så mycket och att de är de bästa vi har. Efter denna hyllning till tjejerna stack Tove skoningslöst hål på den känsloballong jag släppt till väders.

"Om du säger så där så tänker jag flytta till Luleå", sa hon resolut med spelad arg min.

Morgon-digg

Vi brukar ha radion på en stund när vi sitter och äter frukost - de lokala nyheterna tillhör morgonritualen. När väl musiken tog över igen, stängde jag radion. Det gillade inte Tove.
"Sätt på radion igen!"
"Varför det?"
"Jag vill lyssna på musiken och digga."
Sagt och gjort - radion åkte på och sedan satt hon där och nickade i takt med musiken.

Magsjukan har drabbat oss

Just som vi trodde att vi var klar med allehanda sjukdomar i familjen nådde en bacill av magsjukan oss.

Men, som tur var, är det tydligen en variant som bara går på gose-djur. Så doktor Tove ordinerade upp-och nervila för lammet som mådde illa, så att hon kan kräkas rakt ner i den lilla pannan bäst hon vill.

Twinkle, twinkle

Ketchup-effekt och fladdermusförstånd

Tove gick nyss omkring med en tom dricksflaska och lät "pschh, pschh, pschh" samtidigt som hon låtsasskvätte från den mot mig och Frida.
"Det är ketchup. Den ska man ha på kläderna."
"Jaha, varför det?", var ju den givna frågan.
"För att inte kläderna ska flyga iväg."
----------
Direkt därefter började hon dra ihop två stolar i arbetsrummet och syftet var ganska uppenbart: här skulle byggas en koja.
"Nej", sa jag, "ni har hela ert rum att bygga koja i. Här får ni inte bygga en koja."
Ingen reaktion från Tove.
"Ni får bygga koja i ert rum, Tove!"
Detta åtföljdes av att Tove började flaxa med armarna.
"Jag är en fladdermus som inte förstår någonting."
----------
Snart hade jag två fladdermöss att tampas med.

Rapport från en inskolning

Nu har alltså Frida gjort sina första besök på sitt dagis, Ekorren.
Inskolning har - precis som för Tove för knappt 2,5 år sedan - gått grymt bra. Frida är nyfiken på kompisar, lokal och alla leksaker och idag glömde hon helt bort mig under ett tag.
Fröknarna och barnen är kanonfina och Frida visar redan att hon trivs jättefint där. Sen kommer ju momenten att äta där, sova där samt att jag konkret ska lämna henne med ett glatt "Hej då, vi ses i eftermiddag!". Vi får väl se vad reaktionen blir då.
Tove, på sin tid i samma situation, reagerade med en axelryckning och med en tankebubbla som avslöjade:
"Jaha, och vad bryr jag mig om det?"

Klimathot, svält, krig, orättvisor - snart är allt ett minne blott

Denna eftermiddag har det varit ett rejält bus-race här hemma. Tove är hemma p g a lite snor och hosta men det är ingen fara med henne.
Under en lite lugnare stund frågade Tove om hon fick låna mammas måttband.
"Varför det?", undrade jag.
"Därför att jag ska rädda världen."
Hon fick låna den.

"Att man är trött av saker" på engelska

Inför gympa-avslutningen idag, inhandlades en pepparkaksklänning som Tove med stor förtjusning och till vår behållning provade igår.
----------

Sjukstatusen på övriga i familjen är i princip stabil. Jag vågar mig ut nu igen men som en liten piffig och pikant knorr känner frugan av nåt i halsen. Hoppas att medicinen - ni-vet-vad - hjälper.

----------

Frida tyckte det var sådär måttligt roligt att bli märkt igår kväll. Lappen kommer från plastkorgar som råkar heta just Frida.

----------

Frida, ja. Under förmiddagen, strax innan Kristin och Tove skulle på gympan, gick hon omkring med Kristins hårborste. När det var dags för avfärd - K och T bastar och duschar efteråt på gympastället - var den försvunnen. Vi letade på alla tänkbara ställen. Borta.

Flera timmar senare, när vi alla var hemma och inne, kommer hon glatt spatserandes med borsten. Det är en väl förborgad hemlighet var den var gömd under cirka fem timmar.