Nyårsfirande? - näääää

Huset var städat, fikat framtaget, maten förberedd - då ringer familj nummer ett och säger att de är sjuka. Efter ytterligare en stund ringer nästa familj återbud på grund av sjukdom. Men fortfarande var vi tre familjer som skulle fika och äta och fira tillsammans. Då, ca en halvtimme innan vi ska fika, upptäcker vi att Tove har feber... Alltså är det vår tur att ringa återbud.

Efter att Tove fått en alvedon fikade vår lilla familj tillsammans, men det finns som ni förstår massor med bullar över.

Vi tog näsdroppar, både Tove och mamma, och sedan åkte pennor och papper fram - och se det blev en historisk nyårsafton på ytterligare ett sätt - Frida ritade sin allra första gubbe. Så fin, så fin på ett solgult papper.

Nu sover pappa och Frida en stund, och sedan verkar det ändå bli lite firande ändå. Grannarna kommer över när våra barn somnat och deras minsta lagt sig (de har en barnradio med låååång räckvidd). Deras stora tjej får följa med. De tar med sig förrätten de förberett till åtta personer och så bjuder vi på vår fiskgryta (som troligen kommer räcka i flera dagar...)

Gott nytt år!

sång och glädje

Tove gillar att sjunga och har nog fått sin första riktiga idol - Amy Diamond... Men hon har hittills bara lärt sig en kort bit av låten.

Efter lunch åkte pappa och brudarna iväg på diverse ärenden. Mamma lade sig i soffan i ett försök att kurera förkylningen, som inte vill ge sig. Senare på kvällen läste vi på nätet och symptomen för bihåleinflammation stämmer på pricken (tyvärr), så imorgon ringer mamma till vårdcentralen.

Ett av ärendena för far och döttrar var förresten att besöka en lekpark. Frida trivdes - så klart!

om julafton

Tomten är genomskådad. Tove konstaterade (kanske med lite assistans från kusin Melvin) att tomten var fejk. Hon såg att tomten som kom hade skägg som satt fast med ett band runt huvudet. Det andra tydliga tecknet var att han inte hade en säck, utan bara en papperspåse.
- Tomten har en säck med många klappar i, men den här tomten hade bara en påse med några paket i, så det var inte en riktig tomte, konstaterde hon krasst.

Trots detta - och det faktum att i princip samtiga närvarande var mer eller mindre krassliga - blev julaftonen mycket lyckad. Mamma hade ingen röst, mormor hade feber, barnen snorade i kapp och vi var många som hade hosta. Men mat åt vi, skålade gjorde vi och paket fick vi - allihop. Dessutom fick mamma och hennes storebror äntligen se på Karl-Bertil Jonsson tillsammans, så som vi gjort under hela uppväxten. Det är en viktig tradition!

På juldagen fortsatte kalasandet, eftersom både mormor och kusin Melvin fyllde år. Vi smög upp på loftet och sjöng (alla utom mamma, som fortfarande saknade röst) och sedan blev det paket och tårta. Mycket trevligt.

Väl hemma igen kan vi konstatera att dockhuset fortfarande är en succé (även om möblerna plockas ut på mattan), att Fridas Pingu-bok med knappar som låter är lika intressat för storasyster Tove, att de nya dockorna med tillhörande barnstolar också är en hit samt att Tove ääääälskar alla sina Hello Kitty-kläder (linne, trosor och strumpbyxor). Dessutom gillar Mamma gillar sina nya raggisar och pappa vann 50 pix på mega-trisslotten. Det har med andra ord varit en riktigt god jul!

Man kan ju alltid försöka ...

Strax efter 19.30 ikväll, då Tove redan låg å drog rejäla stockar, ropade Frida ut:
- Bajs.
Jag (pappa) gick in till henne där hon satt upp i hennes säng. Tämligen övertygad om att hon inte hade bajsat - sånt märks ganska omgående om man är i hennes närhet - tittade jag ändå i hennes blöja och konstaterade att det såg fint ut.
- Du har inte alls bajsat, sa jag.
Hon gav sig inte.
- Kiss.
- Ja, men det klarar sig nog. Lägg dig nu ner.
Då satsade hon allt på ett kort - vad som helst för att slippa ligga kvar i sängen tydligen.
- Jag är blöt.
Något hon säger när hon kissat igenom blöjan och blivit blöt i byxan och oftast ner i sängen.
Jag kände efter.
- Nej, du är inte blöt. Lägg dig nu ner på kudden och sov!
Besviken och en smula trotsig la hon sig då ner, lätt bölandes, mitt i sängen med huvudet mot fotändan. Inte en chans att pappa skulle vinna kampen på alla flanker.
Fem minuter senare var även hon ute i sömnskogen och släpade på stockar.

Vi återkommer med en rapport, medelst bilder och kanske ett filmklipp, från julafton. Även denna gång var tomten på besök, dock utan att ha hakat i en mjärde på vägen.

Första klappen en hit!

Tomten hade inte plats i släden på väg till morbror Stefan, utan hade lämnat en stoooor julklapp hos brudarna under natten. Den var så stor att den fick gömmas under en filt i köket. När filten togs bort utbrast Tove:
- Ohh!
och Frida
- Ett hues!
Sedan var leken igång och efter en stund fick vi veta att klappen gått hem:
- Jag älskar dockskåpet!, sa Tove.

Kram och God Jul!

Lälp?

Middag. Frida sitter bredvid mamma.
På tallriken lägger mamma upp en majsplätta och ska börja skära den i bitar åt Frida. Men det gillas inte av fröken.
- Inte lälpa, säger hon först bestämt en gång men när mamman inte hinner avslutar att hjälpa snabbt nog - det vill säga inom 0,5 sekunder - lägger hon lite "tyngd" bakom sitt krav:
- INTE LÄLPA, skriker hon och jag undrar om det inte sprack lite i ena kanten på köksfönstret.
Efter att Frida utfört ett litet kortvarigt pill i maten på högst sex sekunder vänder hon sig till mamma igen:
- Lälpa mig.

God Jul!

Jag (mamma) hade stora planer för årets julkort, men orken räckte inte. Det får istället bli en favorit i repris från september, men det är en mysig bild från en busig stund i myshörnan.

Nu hoppas vi på en så förkylningsfri jul som möjligt hemma hos mammas bror med familj. Vi blir totalt nio vuxna och fem (kanske sex) barn. Säkerligen lagom kaotiskt och rörigt, men garanterat mysigt!

Många kramar till er alla. Hoppas ni får en riktigt God Jul!

"ja tugga ju!"

Så där ja, nu kan ni se hur vi har det när vi äter mat i vår familj.

Dagen idag har varit ganska lik dagen igår, dvs snor, hosta, feber och vila (för Frida och mamma alltså). Vi har fortfarande inte fått i Frida nån större mängd medicin. Lite lyckades vi smussla ner i vällingen, men det vi försökte gömma i filen upptäckte hon direkt. Hon fick kväljningar direkt och utbrast "kreäk". Sedan blev det smörgås till frukost istället.
Tove har varit sista dan på dagis innan jullov och Peter har varit hemma och tagit hand om sjuklingarna. Vädret är grått, grått, grått och den som lider mest av det är nog snögubben, som snart inte finns mer.

Precis nu är maten klar, men Tove kan konsten att förhandla om mer tid framför TV:n:

- Nu är det mat, sa pappa
- Bara till det här är klart, det är snart klart, vädjar Tove
- OK, men det kostar en puss, säger pappa
(Tove pussar pappa och återvänder nöjd till soffan)
- Yes!

En sjukdag med bläbor och kreeäs

Frida var förvånansvärt pigg imorse. Hon var glödhet av feber, men på sitt vanliga glada humör. Märkligt, det där. Mamma däremot var inte pigg, trots att det bara var snuva och halsont som störde. Febern kom först på eftermiddagen...

För fridas del upptäckte vi vid lunchtid att det runnit ur örat, så det blev ett doktorsbesök. Diagnos öroninflammation och penicillinkur på fem dagar. Men det började inte så bra. Trots att mamma försökte mosa medicinen och blanda med äppelmos kom allt upp igen, inklusive nyss äten blodpudding. Frida var hur tapper som helst och accepterade utan omsvep att duscha, trots att hon tidigare idag badat en lång stund. Samtidigt övade och övade och övade hon att säga det som just kommit upp. Kräks blev först "krees", sedan "kreeäs".

Bland övrig språkträning idag märks ordet "bläbor", som Frida frågade efter vid frukost. Endast mamma kunde tyda att det betyder blåbär. Vi äter nu det sista ur hinken från faster Lena och Frida älskar fil med flingor och blåbär på morgonen. Det gör mamma också för den delen. Annars brukar en viss fras upprepas ett antal gånger per måltid. Den kommer efter varje uppmaning från mamma eller pappa att ta en tugga till. Frida svarar (nästan lite stöddigt) "men, ja tugga ju!". Vi hoppas kunna föreviga detta på film snart.

Dax igen...

Det blir ingen bloggbild idag, bara bloggbaciller... Först fick ju Tove feber och hosta (sön-tis), idag var hon pigg igen, men se då var det Fridas tur (inte så farlig feber imorse, men glödhet nu ikväll) och - tada! - nu (senare på kvällen) är även mamma snorig och har tagit sig en liten pinne för halsontet.

Det är bara så fruktansvärt tråkigt. Efter tre dagar hemma med sjuka barn hade det varit skönt att jobba imorgon och på fredag, men det verkar bli jag (mamma) och Frida som är hemma i sjukstugan resten av veckan.

Hoppas bara att pappa klarar sig, så inte han blir sjuk lagom till helgen (då han ska jobba).

Granen står så grön och grann i stugan...

Igår, söndag, fick granen komma in i värmen i vardagsrummet. Vi fick möblera om lite för att den skulle få plats. Brudarna var jätteduktiga att hänga upp allt pynt. Men eftersom granen var lite större än vi hade tänkt, så fick Tove och mamma hänga dit lite extra idag, måndag.

Igår vaknade Tove med feber, (38,8), och hosta så idag är hon hemma med mamma. Pappa har åkt på fackkurs i tre dagar och Frida är på dagis.

Till sist en oemotstådlig film på sångfågeln Frida. Hon är impondernade tonsäker och vi märker att hon även är rytmisk. Dessutom fruktansvärt söt!

Världspremiär

Aldrig förr har vår lilla familj haft julgran, men i år är det dax. Idag sågade vi ner den i skogen på våra egna ägor (iallafall nästan...) och den står nu i garaget så att all snö smälter bort.

Tove var förvånansvärt duktig att pulsa i den ganska djupa snön i skogen. Frida fick mera hjälp och ville sedan "åssa sära" (också skära). Det spelade ingen roll att mamma flera gånger talade om att man sågar ner en gran, inte skär.

I övrigt har dagen bjudit på pulkaåkning, godistillverkning, garderobsstädning och långbad (för brudarna). En skön, ledig dag hemma - hela familjen.

Lucia

Det blev en vit lucia iallafall, med en hel drös näpna dagisungar. Alla tre avdelningarna på brudarnas dagis lussade utomhus. Det var minst tio lucior, många tomtar och pepparkaksgubbar. Sångerna sjöngs i ofrivillig kanon, eftersom luciorna på ena sidan inte hörde tomtarna på den andra.
Tove stod i mitten längst bak och syns nästan inte bakom en luciakrona (hon har en svagt randig röd mössa med glitter på och syns snett bakom Frida). Hon sjöng för full hals och artikulerade ordentligt. Frida sitter längst fram, tvåa från vänster. Hon var tveksam till en början, men sjöng sedan med och gjorde rörelser. Men det var lite knepigt att hålla i ljuset samtidigt. Efter uppträdandet blev det glögg och pepparkakor - en mycket fin lucia!

Pappa lejon

Nedan kan ni se vad brudarna betraktar som världens roligaste lek. Det är inte alltid pappa behöver vara ett lejon, men ryta högt ska han göra och jaga och fånga och kittla. Då är livet som bäst!

Julbak och kullebyttor

Tänk så skönt det är att vila. Bara ta det lugnt tillsammans en lördagsförmiddag. Det gör även denna familj ibland, även om det blir på ett kanske ovanligt vis... När brudarna och pappa vilat klart var det dax att börja jobba. Pappa drog på julmiddag med jobbet. Han skulle dessutom sova kvar i stan i mormors lägenhet, så mormor övernattade på landet istället. Fyra brudar jobbade hårt på eftermiddagen med att knåda, trycka, grädda och provsmaka. Gott blev det!

När kvällen kom var det dax att bädda mormors säng. Men först blev det bus och hårdträning i att göra kullebyttor. Det visade sig att Frida börjar få grepp om denna ädla konst, men för att hon ska bli fullärd måste hon ju öva - och det är ju faktiskt ganska kul.

Måste till sist också delge ett par verser ur "Nu tändas tusen juleljus", som ligger på topplistan hos oss just nu. Tove är väldigt duktig på texten, men ända fram når hon inte riktigt. Och tur är väl det, för det blir så mycket roligare att lyssna:

Nu tändas tusen juleljus, på jordens mörka grund

och tusen, tusen stråla och, på himlens ljusblå grund

Och över stad och land ikväll, går julens glada bud

att född är herren Jesu Kvist, vår frälsare och bu

Det gäller att vara smart

Tove, kl 10.32, lördag förmiddag:

"Mamma, får jag äta godis?"

"Nej, du får vänta till efter lunchen."

Tyst i fem sekunder.

"Mamma, får jag äta lunch nu?"

Advent = hårdträning

Brudarna ligger i hårdträning, som synes på videon. Nu ska bara mamma stryka lite, så det inte kommer skrynkliga tärnor till dagis. Visst, det är ett tag kvar, men Tove längtar redan. Hon längtar också efter julafton - och efter sommaren då hon och Frida kan bada i utepoolen...

Ibland (ganska ofta faktiskt) levererar Tove oförglömliga kommentarer. Imorse kom det två på raken. Tove hade en svagt röd prick på näsan. Det såg ut som ett skrapsår, så mamma frågade:

- Tove, vad har du gjort på näsan?
- Jag tror faktiskt att det var en liten tuschpenna som hamnade där..., svarade Tove

Strax efteråt utbrast hon glatt "jag kan buga också, jättedjupt", varpå hon lade sig raklång på magen på golvet. Snacka om djup bugning...