Men då väl klockan klämtade på julaftonen, och hon spejade ut genom fönsteret i den mörka norrbottniska natten och såg tomten komma, fick hon något allvarligt men uppspelt över sig. Hon hade ju ritat en teckning som hon ville ge tomten och hon stod tålmodigt och väntade på honom när han krånglade sig in altanenvägen. Tomtens renar parkerade tydligen bakom en boda och på vägen därifrån fastnade han i en mjärde… Förmodligen första gången i livet han råkade ut för det. Nå, då han väl lugnat sig såg han till slut den uthålliga Tove stå och räcka fram teckningen till honom och också bli belönad med en försiktig kram. På frågan om det fanns några snälla barn här klargjorde Tove att det fanns det och hon poängterade också:
”Och så Frida, förstås!”
När tomten hastat vidare fick Tove och faster Lena stå för julklappsutdelandet och Tove tog uppgiften på stort allvar. Hon var en riktigt duktig paketförmedlare och hade knappt tid att öppna sina egna.
Frida spankulerade också omkring och ryckte i snören och papper lite här och var.
Tyvärr råkade både Frida och Tove ut för varsin förkylning med lite öronbesvär så mycket av tiden fick spenderas inomhus. En promenad, på juldagen, hann vi dock med – ut på isen.
De olika bilderna är från
1. När Frida tränar armmusklerna
2. Frida hjälper hamnarbetarn med paketöppning
3. Frida dricker kvällsvällingen i farmors knä
4. Frida och Tove busar i farmor och farfars gungstol
5. Frida och Tove klär granen
6. Tove provar sin nyfådda julklapp - Fia med knuff
7. En ganska skaplig vinterbild från vår promenad på isen. Attans då att det är en brorson som tagit bilden.
Och så, det bästa av allt:
Tove möter Tomten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar