"Varför dammsuger du?"
"Varför åker vi på den här vägen?"
Än så länge är det lite gulligt men kanske är det annat ljud i skällan - från mig - om en månad eller två. Följ den spännande fortsättning på detta drama!
Tove proklamerar också högt när hon hinner först, t ex från köket till deras rum.
"Jag vann!", meddelar hon nöjt.
En tredje nymodighet är att hon ofta vill att vi ska titta på henne (med tillhörande beröm) när hon visar upp sina färdigheter att dansa med armarna flängande som en galning, hoppa på ett ben o s v.
(Jag återkommer i ämnet längre ner i detta blogginlägg.)
----------------Idag var det premiär, för vår del, i grannarnas nya stora pool. En diameter på cirka fem meter och vattendjup på i runda slängar 60 centimeter borgar för ständig närvaro av vuxna när barnen - än så länge bara Tove i vår familj - badar. Poolen erbjöd idag en vattentemperatur på 20 grader och det tog minst fem minuter innan Tove hade doppat hela kroppen. Fast hon mer än gärna ville bada hoppade hon upp i min famn konstant (jag var också i poolen) innan hon till sist vågade. Men poolen levererar onekligen det den till viss del är införskaffad för att tillhandahålla: svalka.
-----------------Frida har ett mycket gott öga till allting med knappar på. Jag lät henne under kvällen pilla en del på fjärrkontrollerna i vardagsrummet och det var ingen hejd på hur mycket hon orkade trycka. Sen lägger hon in ett litet kast emellanåt - en annan favoritgren. 
När hon sitter i sin stol bredvid matbordet får man räkna med att ungefär hälften av gurkbitarna ligger på golvet, ditförpassade av en glad Frida som noga tittar efter varje bit hon kastar ner. Och vanligtvis är det också fråga om kast, inte bara att lägga handen utanför stolen och släppa. Nej, långt är en icke oviktig faktor.
När hon sitter i sin stol bredvid matbordet får man räkna med att ungefär hälften av gurkbitarna ligger på golvet, ditförpassade av en glad Frida som noga tittar efter varje bit hon kastar ner. Och vanligtvis är det också fråga om kast, inte bara att lägga handen utanför stolen och släppa. Nej, långt är en icke oviktig faktor.Ovan nämnde jag Toves förkärlek till att tävla och bli tittad på. Hon är också i den åldern där det är näst intill omöjligt att "bara" gå. Nej, det ska springas hartnär överallt och alltid och däremellan hoppar hon gärna.
"Titta pappa när jag hoppar till mattan", sa hon idag när hon var i dörröppningen till badrummet.
"Jag tittar", försäkrade jag.
"Jag hoppar, ända till mattan. Okej?"
"Det är okej."
Och hon hoppade - ända till mattan. Om och om igen ungefär tjugo gånger innan jag tycket att det var nog. Men hon siktar säkert på nya rekord, båda i hopplängd och antal, redan imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar