Rapport från norr

Vi har varit i Luleå flera dagar. Den stora anledningen var att farfar fyllde 80 år och det är sannerligen värt att fira. Tyckte i alla fall vi barn och barnbarn. Jubilaren himself är inte så förtjust att bli uppmärksammad men han stod ut.
Resan upp till Luleå företogs genom Veolias försorg. Vi pratar alltså tåg och vi utgick från Uppsala. Tove har åkt tåg förr, men bara på dagtid. Nu skulle vi även sova på tåg.
Båda var uppspelta och stod och skrattade vid fönstret när vi sakta rullade ut från vår startstation, Uppsala. Detta inträffade ganska sent på eftermiddagen vilket innebar att det inte var mycket tid att vinka på innan det var kojdags.

Försten ut att somna var Frida. Jag låg med henne högst upp i vår egna sovkupé och utan större mankemang somnade hon strax efter klockan 19. För Tove tog det längre tid, men det är inte undra på: att ligga själv i en tågslaf ÄR ju faktiskt ganska spännande. Till slut somnade hon och båda sov jättebra genom hela natten. Men att ligga bredvid Frida i en ganska smal säng innebär för en själv att sömnen inte direkt är orubbad. Vid något tillfälle under natten börnade hon loss ordentligt med fötterna i sömnen och jag hade fullt sjå med att värja mig från sparkar i brösttrakten.

Vistelsen i Luleå var skön på många vis. Bara att umgås med norrländska familjen är härligt och ute i farmor och farfars sommarstuga hade Tove också näst intill obegränsat med sand att leka i.

Ett litet dopp med fötterna i havsvattnet hann hon också med, fnittrandes.
Till stugan tog vi oss för övrigt i farbrors ganska stora båt. Tove fick såklart provköra på böljan den blå.

Hemfärden tillbaka till Grävlinge företogs mestadels medelst flyg. Trots att Frida var grymt trött vägrade hon dock sova på flyget. Därför växlade hennes humör mellan illskrik och skratt, det senare särskilt då en vänlig flygvärdinna tittade förbi. Men på perrongen till tåget mellan Arlanda och Uppsala somnade hon till slut och sov en stund.
Sen var det bara en kort biltur innan vi var hemma!