Tårtmassaker, Systrarna Sisters, Den Lugna Stunden och coolaste kommentaren

En födelsedagsfest samt en midsommar har kommit och gått. Jag börjar från början:

I torsdags var hela Mälardalsfamiljen (sånär som på äldsta kusinen) här för att fira ettåringen. Kramdjur, leksaker, böcker - många fina presenter fick hon då, liksom tidigare. Det mest intressanta var emellertid hennes egna tårta. Precis som då Tove fyllde ett år hade Kristin gjort en specialtårta, mer lik en bakelse, åt födelsedagsbarnet. Äta? Nej, varför det när man kan KLADDA! Det var en syn att minnas och med tre digitalkameror i faggorna togs det minst 50 kort av stunden. Väldokumenterat, minst sagt.

Roligast, tyckte nog Frida, var att dela med sig av tårtan till gammelmormor.

-----------

På midsommar var det dags: barnen fick varsin likadan klänning. Hur snyggt som helst.

Under eftermiddagen och kvällen hade vi två familjer med 1+2 barn här. Knytkalas. Klockan var 17.38 när en av de besökande kvinnorna konstaterade (ungefär):

"Den här stunden ska vi komma ihåg. Alla barn är stillsamma och vi vuxna kan alla sitta här och prata i lugn och ro."

Stillsamma barn är förvisso vanligtvis det farligaste som finns, men just den här gången var det lugnet inte bedrägligt utan helt kontrollerat.

Både Frida och Tove fick sedan vara uppe så länge de orkade vilket särskilt för Toves del innebar en kväll som slutade sent - efter 21.30. Avslutningen i soffan med kompisen Ludde unden filten, med varsin flarra välling, gick inte av för hackor.
----------
Från lördagen finns inte att mycket att rapportera, så vi kastar oss rakt över söndagen:

----------

Den började med en kommentar som går till historien. Bakgrunden är denna: hela familjen är inne i barnens rum och busar lite allmänt. Jag och Tove kastar en boll mellan varandra och jag föreslår att vi ska kasta gris.

"Mmmmm!" säger Tove glatt.

Har hon fattat?

Jo, på sitt eget, kloka, vis. När hon har kastat bollen till mig säger hon nämligen:

"Nöff!".

Jag och Kristin brister ut i gapskratt och Tove, som älskar att roa andra, skrattar med. Frida sitter mest och tittar på med en förundrad min.