Oj, vad tiden går

En vecka mellan bloggningarna är lite väl sällan. Men det är ändå ingenting mot vad som väntar. I morgon åker vi norrut till familjen i Luleå och blir borta två veckor. Inte en bloggrad kommer jag skriva under tiden, men väl någon form av sammanfattning efter hemkomsten.
-----------

Den senaste veckan har det inte varit så mycket nytt. En liten andhämtning mellan syd- och nordresan. Jag och Tove bakade pizza en kväll och att vispa på tomatpuré var roligast, tyckte Tove. Pizzan blev för övrigt grymt god (den innehöll lite mer än bara tomatpuré).

-----------

Lördag: kalas. Söndag: kalas.

Lördag hos en nyfylld ettåring i Surahammar men eftersom hans storebror, liksom Tove och Frida redan fyllt år i år utan att familjerna har träffat varandra delades det ut presenter kors och tvärs till alla barn.

I söndags ringde vi (d v s jag och barnen - K var på annat håll) till några bekanta för att kolla om det var upplagt för lite bus, barnen emellan. Det visade sig att pappan i familjen fyllde år, men vi var varmt välkomna och så fick framför allt Tove busa med några kottar en stund.

Många bullar, kakor och tårtbitar blev det under helgen... Alltför många? Nej, det finns inte tycker jag och Tove.

-----------

Vår finare bil är inte helt igenom fin. Ett litet förhöjt buller i närheten av ljuddämparen visade på ett hål och rostangrepp konstaterades. Därav får vi skjuta på avfärden, i bästa fall bara några timmar - i värsta fall ett dygn eller så. Varför kan en bil inte bara fungera?

-----------

Kanske har Tove ärvt ett intresse och fallenhet för gymnastik från sin mor. Hon, Tove, övar i alla fall för fullt med badringen. Tar hon fram en glänsande boll samt en pinne med långt, brett band och börjar hoppa runt med anmäler vi henne till träning i modern gymnastik direkt.

-----------

Frida, då? Jorå, det är bra med henne och efter en lång väntan har både gadd nummer åtta och nio anmält sin närvaro.

Hon reser sig mot stolar, bord och annat lämpligt så ofta hon får tillfälle och tar också några steg när hon håller i sig. Men något steg utan stöd har hon inte ännu provat på. Tove började gå när hon var 14 månader och Frida har nu ungefär fem veckor på sig att sätta nytt rekord.

En dag var mormor här och busade. Sånt är alltid uppskattat.