Himmel och helvete...

Vissa stunder trotsar Tove så att man kan bli gaaaalen. Varje dag när det är dax att åka hem från dagis är ett litet exempel. Hon vill nämligen INTE åka hem. Istället springer hon och gömmer sig, gärna tillsammans med nya kompisen T. Det spelar ingen roll vad jag säger, det är som hon inte fattar förrän jag och Frida går till bilen, då har det redan gått minst 20 minuter. Först då följer hon med, men då är redan mamma fly förbannad...

Väl hemma blev vi sams igen och fick sedan en riktigt mysig kväll. När mamma fick magknip efter middagen och måste ligga på soffan en stund, så kom Frida med en filt som hon lade över benen. Tove hämtade "varma kudden", dvs en vetevärmare, från badrummet. Hon vet att den ska ligga i mikron och man ska trycka tre gånger på snabbknappen så att mikron kör på full effekt i 1.30 min. Detta gjorde hon helt själv och sedan kom hon med den lagom varma kudden och lade på mammas ömma mage. Sedan fick jag låna hennes snutte också - och det får man inte ofta. Det slutade med att vi låg i soffan alla tre.

Men när sedan pappa kom hem blev det fart. För en busig pappa på bushumör (som idag) får brudarna att skrika av skratt. Pappa skriker också - på skoj för att skrämmas - och jag tror att alla andra barn i världen skulle bli chockskadade av rädsla. Men inte våra brudar - de fullkomligt avgudar pappa och skriker "igen" så fort han skrikande sprungit ifatt dem och kittlat dem på magen.

Till sist - så här ser den ut, förlåtlappen till pappa (jag vet att det är svårt att se texten). Idag har ram inhandlats.