
- En stor!
Hästen hette Ior och var hur snäll som helst. Frida betedde sig som att hon ridit hela sitt liv, helt orädd, nyfiken och ivrig. När hon skrittat runt ett varv i ridhuset frågade hon:
- Ska inte hästen springa? Ska den bara gå?
Men visst fick hon springa, eller i alla fall trava. Mamma höll visserligen i hästen hela tiden, men Frida tyckte att jag lika gärna hade kunnat släppa.
En timme höll ridningen på och sen var det dax att gå tillbaka till stallet. Alla andra barn lämnade in sin hjälm och väntade på att få gå och äta lunch. Men inte Frida. Hon hade så fullt upp att hjälpa till inne i Iors box att hon nästan kom på efterkälken.

Hon klappade, matade och pratade med Ior och de blev nog bästa kompisar. Inte undra på det så snäll som han var. Jag gissar att det kommer att frågas en hel del om att få åka tillbaka igen en annan dag...
I övrigt har Tove också varit på kalas i helgen - på Busborgen. Inte så illa det heller. Dessutom har vi besökt mormor både lördag och söndag. En mysig, fullspäckade tjejhelg helt enkelt.
2 kommentarer:
Det blir en pålle i födelsedagspresent, va? Nähä?
Tänk så uppslukade barn kan bli av saker. Och med hästar är det speciellt. Been there.
/Mamma Lillafarbrornblogg
Hästar är bäst! Fastnar hon för dem så har hon en suverän hobby som kommer lära henne en hel del, förutom att det är så kul att rida och pyssla om pållarna! :-)
Skicka en kommentar