Det händer så klart just idag, just denna dag då mamma är i Stockholm och pappa i Örebro. Just denna dag hoppar Tove från en sten på dagis och landar så illa att fröknarna tror att foten helt gått av. Den svullnar, den blir blå och Tove gråter i högan sky. Just idag kändes det som att Stockholm låg flera hundra mil bort.
Men våra barn har världens bästa mormor, som just denna dag hade lånat bilen när mamma var i Stockholm. Hon kunde hämta Tove - en Tove som när mormor kom hade en helt normal fot igen. Ingen svullnad, inget blått, men fortfarande ont och ömt. Men det behövdes i alla fall inget besök hos doktorn.
Väl hemma fixade mamma favoriträtten - våfflor. Det gick ner två innan Tove lade sig i soffan med foten i högläge. Hon var blek och trött - och febrig... 38 grader visade termometern och Tove frågade:
- Är jag sjuk nu mamma?
Hon sover nu i dubbelsängen. Där ska hon sova med pappa, som blir hemma med henne imorgon. Där ligger hon och sover - med en normalt sval panna... Skönt, men ganska märkligt.
1 kommentar:
Ursh, sån tur i oturen ändå, med foten. Man får väl trösta sig med att feber går över bra mycket fortare än vad en bruten fot skulle gjort.. Krya på dig önskar sysslingarna på västkusten.
Kramiz Kusin Jenny
Skicka en kommentar